• Emelie,  TV

    Jessica Jones s.1

    Jessica Jones är en av Netflixs egna Marvelserier som bygger vidare på världen som introducerades för oss i Daredevil.

    Jag tittade såklart på serien redan när den kom, men har nyligen tittat om på säsong 1 och jag måste säga att det faktiskt är väldigt bra! Jessica känns ju inte alls som en “superhjälte” brukar göra – och jag gillar det! Det känns originellt. Karaktären Jessica är intressant, och det är även karaktärerna runt om henne. Carrie-Anne Moss bidrar till den mörka stämningen med sin roll som iskall advokat. David Tennant gör som vanligt en fantastisk insats som Kilgrave. Han är sjukt obehaglig! Hans “superkraft” är väldigt läskig och hans personlighet är om något ännu läskigare. Men ändå inte utan djup och vissa mer sympatiska sidor (väldigt små får jag väl ändå erkänna)!

    Tänkte egentligen gå vidare till att prata om annat, men hänger kvar på Kilgrave bara för att David Tennant verkligen förtjänar lite extra fokus. Jag gillar verkligen hur han byggs upp som megaond och Jessica verkligen gör allt för att slippa komma i hans väg till en början. Om Jessica Jones är rädd för Kilgrave, då borde alla vara det. Men någonstans i mitten av säsongen så vänder det lite och man börjar få se en annan sida av honom som man ändå kan relatera till. Det är det som gör honom till en bra skurk tycker jag. En skurk som bara är ond är ju inte i närheten lika skrämmande som en skurk i gråzonen. Såklart så vänder det tillbaka igen mot slutet och det visar sig att han ju är mer psykopatisk än bara missförstådd. Men, mycket bra insats av David Tennant!

    Generellt tycker jag att den första säsongen håller ett bra tempo och det sker hela tiden en händelseutveckling. Ibland tycker jag att den blir lite långsam, men det är inte länge den känslan sitter kvar utan då är det snart dags för en vändning. Det är en väldigt binge-vänlig serie tycker jag. Säsongen gör sig bättre som helhet, för handlingen och vändningarna är lite ojämnt spridda över avsnitten. Återigen så är det något jag verkligen gillar! Att kunna se en hel säsong i ett svep utan att tycka det blir tråkigt är ett bra betyg.

    En av de bästa sakerna med säsongen är att den verkligen omfamnar mörkret. Det här hade inte gjort sig väl som en humoristisk och lättsamt superhjälteserie där den goda alltid vinner. Det passar inte Jessica Jones. Och det är det som gör serien bra; att karaktärerna inte är helt igenom onda eller goda. Och David Tennant. Så helt klart en sevärd serie som jag tyckte ännu bättre om andra gången jag såg den! Kanske blir att titta igenom säsong 2 också!

  • Emelie,  Film

    RE: Ready Player One

    Ja du Nördsyster #2, jag köper det inte riktigt. Jag valde upplägget titta på filmen, lyssna på boken och sedan titta på filmen igen. Kanske kan detta ge ett lite annat perspektiv på frågan. Vid min första titt på Ready Player One tyckte jag att den var bra. Nördigt som bara den, mängder med referenser och allmänt spännande och bra! Inga större problem liksom, men inte den mest fantastiska filmen jag sett.

    Sedan lyssnade jag på boken och tyckte den var så bra! Den är på en helt annan nivå än filmen. Jag tänker att det mest hänger ihop med att det finns utrymme i en bok att gräva ner sig i detaljer och när det handlar om nördighet är detaljer mycket viktigt. Att få ihop allt det som tas upp i boken i en film är omöjligt om inte filmen ska vara 5 timmar lång. Och i det här fallet blir det verkligen ett tapp när de små detaljerna inte kommer med i filmen.

    Sedan är det de oförklarliga ändringarna. Det är ju inte ens samma tävling i filmen som i boken känns det som. Man har inte ens försökt att efterlikna utan gjort något helt annat – och detta köpte jag, i alla fall innan jag lyssnade på boken.

    Efter att jag tagit mig igenom boken så gjorde jag ett försök att titta på filmen igen. Det gick inte. Jag uppskattade den inte alls. Boken förstörde filmen. Jag är faktiskt inte alls sugen på att se filmen nu efter att jag läst boken för det är liksom inte samma sak. Men jag tänker mig att om man får lite distans till boken på något/några år så kanske man kan börja uppskatta filmen helt separat. Så dålig var den inte, men jämfört med boken så var den det…

  • Film,  Lovisa

    Ready Player One

    Hum… Jag är inte alls säker på vad jag tycker om den här filmen. Läste boken tidigare i våras, och tyckte verkligen om den. Det är svårt att inte gilla det här när man är nörd och tycker att intertextualitet är bland det bästa som finns. Boken och filmen kryllar ju av dessa saker! Det är ju dessutom ett episkt årtionde som Cline har valt att på sätt och vis hylla i boken/filmen. Det finns ju så mycket fantastiskt bra musik, filmer, spel och så vidare från den här tiden. Och det är otroligt kul när de anspelar på detta och använder detta!

    Det man kan säga är att de har gjort ganska stora förändringar när de har adapterat boken till den här filmen. Jag förstår, även om jag är ganska starkt emot, att man måste göra vissa förändringar när man gör om en bok till en film men det är samtidigt ett val som man gör – hur mkt man vill förändra. Det största problemet med filmen upplever jag är att den blir ganska ytlig. Jag hade väl gärna sett att man byggde relationer och världen lite mer än vad man faktiskt gör.  Jag tycker också att de tappar en del av det mer äventyrliga, datorspelsaktiga och nördigheten – och det är väl egentligen typ det som jag vill se. Man hade gärna kunnat lägga mer tid på hur Wade, eller Z, utforskar Halliday’s liv, alla olika planeter i OASIS och kultur/nördighet men det gör man inte. Det här tycker jag går samman lite med att det blir ytligt i filmen och allt blir lite för enkelt.

    För mig blev det verkligen ett störningsmoment att det var så mycket skillnader, för jag satt mest och bara fokuserade på det. Och med det som är nämnt ovan så tycker jag inte att det var en superfantastisk film direkt, tyvärr. Sedan får man väl ändå säga att det fanns många häftiga scener med riktigt grymt gjorda miljöer! Helt klart ett plus på det! Men annars var det inte jättebra!

    Nördsyster #1, köper vi alla förändringar eller inte?

     

  • Film,  Lovisa

    RE: Jurassic World: Fallen Kingdom

    Jag håller med. Det finns vissa saker som jag är lite tveksam till men samtidigt finns det mycket som är ganska bra!

    Jurassic-filmerna har väl egentligen aldrig varit de starkaste i story och världsbyggande, och det visar ju även den här filmen när man slänger in saker som är helt nya och inte ser till helheten med exempelvis den andra ön. I de lägen blir det ju en väldigt stor skillnad mot vad vi vet att man kan göra med världsbyggande – i.e. BranSan(Brandon Sanderson alltså!). Vi alla hade väl gärna sett att det var lite mer genomtänkt och planerat!

    När det kommer till det blodiga och det våldsamma så tycker jag att det är en ganska stor skillnad mot de tidigare filmerna – i alla fall original-trilogin. Man har ju kört på comics grejen där man visar delar så att tittaren får själv tänka ut helheten. Typ vi ser en ko hissas ned i en bur, det låter lite, och sedan hissas en tom sele upp igen. På så sätt får man ju aldrig egentligen se kon bli uppäten men vi fattar alla att det har hänt. Det tycker jag ändå är lite typiskt för Jurassic. Sedan har jag egentligen inga problem med att det är mer blodigt och våldsamt heller!

    Sedan tycker jag att det här är lite del av att filmen känns mer som action än äventyr i den här filmen. I de tidigare har det ju ändå funnits en hel del wow-faktor, sökande/letande, och upplevelse typ, som jag tycker är mer äventyr. Jag upplever inte att den här har riktigt samma äventyrs-faktor, utan det blir mer action bara.

    Jag gillade verkligen öppningen de gör på slutet för nästa film. Det hade varit grymt om vi verkligen fick en “jurassic world”. Där människor och dinosaurier på samma yta och båda kämpar för att överleva. Hur hade människor levt? Hur hade det påverkat oss?  Vilket hot skulle vi vara för varandra? Hur skulle vi hantera det? Tänk att behöva förhålla sig till raptors liksom!