Film,  Lovisa

Ready Player One

Hum… Jag är inte alls säker på vad jag tycker om den här filmen. Läste boken tidigare i våras, och tyckte verkligen om den. Det är svårt att inte gilla det här när man är nörd och tycker att intertextualitet är bland det bästa som finns. Boken och filmen kryllar ju av dessa saker! Det är ju dessutom ett episkt årtionde som Cline har valt att på sätt och vis hylla i boken/filmen. Det finns ju så mycket fantastiskt bra musik, filmer, spel och så vidare från den här tiden. Och det är otroligt kul när de anspelar på detta och använder detta!

Det man kan säga är att de har gjort ganska stora förändringar när de har adapterat boken till den här filmen. Jag förstår, även om jag är ganska starkt emot, att man måste göra vissa förändringar när man gör om en bok till en film men det är samtidigt ett val som man gör – hur mkt man vill förändra. Det största problemet med filmen upplever jag är att den blir ganska ytlig. Jag hade väl gärna sett att man byggde relationer och världen lite mer än vad man faktiskt gör.  Jag tycker också att de tappar en del av det mer äventyrliga, datorspelsaktiga och nördigheten – och det är väl egentligen typ det som jag vill se. Man hade gärna kunnat lägga mer tid på hur Wade, eller Z, utforskar Halliday’s liv, alla olika planeter i OASIS och kultur/nördighet men det gör man inte. Det här tycker jag går samman lite med att det blir ytligt i filmen och allt blir lite för enkelt.

För mig blev det verkligen ett störningsmoment att det var så mycket skillnader, för jag satt mest och bara fokuserade på det. Och med det som är nämnt ovan så tycker jag inte att det var en superfantastisk film direkt, tyvärr. Sedan får man väl ändå säga att det fanns många häftiga scener med riktigt grymt gjorda miljöer! Helt klart ett plus på det! Men annars var det inte jättebra!

Nördsyster #1, köper vi alla förändringar eller inte?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *