Comics,  Lovisa

The Sandman vol.1 – Neil Gaiman

En gång i tiden, typ hösten 2011, skapade jag en blogg om böcker, filmer, tv-serier och comics. Detta blev början på ett stort intresse för comics. För att hitta comics att läsa följde jag självklart Goodreads listor med de bästa comics:en(typ denna: https://www.goodreads.com/list/show/210). Så jag började läsa, Watchmen, V för Vendetta, Maus, Y:The Last Man och så vidare. Ganska snart nådde jag även till Sandman.

För att först klämma in en liten side-note innan vi går vidare till Sandman, så var detta när jag gick trean på gymnasiet, det var vid den här tiden vi läste The Fault In Our Stars, Divergent, City of Lost Souls med mera. Jag klämde även i The Handmaid´s Tale och så slutförde jag mitt typ årslånga projekt att läsa Dostojevskijs Brott och straff. Det var fina tider det här. Med det som bakgrund tänkte jag väl att Sandman inte skulle vara några större problem då.

Rent läsmässigt var det inga större problem, men jag tror att jag inte riktigt var redo för att allt vad Sandman är då – oklart om man någonsin är det? Men då tyckte jag inte direkt om den här serien – mestadels för att jag inte fattade någonting. Jag kunde se att det fanns saker här som skulle vara bra men jag fattade inte det. Idag, efter att ha läst igenom de 10 volymerna och en hel jäkla drös med andra böcker och comics och tänkt tankar så upplever jag boken på ett ganska annorlunda sätt.

Jag gillar den. Mycket. Jag blir inte episkt extatisk efter att ha läst den, men jag hittar ett helt annat läsflyt och min hjärna gillar det som händer, och jag vill läsa mer! Det finns kopplingar i det, och det är underhållande med språket, alla referenser till drömmar, och alla idéer som finns. Tänk bara, om man är boss över drömmar – vilka implikationer kommer det kunna få i människors liv? Det är det som är grunden för The Sandman. Det ger typ oändliga möjligheter, och så länge man mest bara “roll with it” så blir det ganska bra. Letar man för mycket efter ordning och tydlighet i den här volymen kommer man få leta länge.

Det som är speciellt med Sandman upplever jag är att det är otroligt kreativt gjort och det finns nog egentligen inget annat som liknar det. Det är precis som med flertalet andra produktioner av Neil Gaiman. Det jag söker efter med Sandman är att fatta grejen men mer på en nivå av “vad är budskapet/poängen”, det ska bli spännande att se om jag kan finna någon sådan i de vidare volymerna för helheten kring Sandman.

Självklart finns det många fina poänger genom serien och får en att tänka till…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *