Böcker,  Lovisa

Written in My Own Heart’s Blood (Outlander #8) – Diana Gabaldon

En av de mer framstående tankarna om den här boken är just hur grym Bree är. Jag läste den här boken i samband med att jag kollade på Cursed, och därav funderade jag på vad det innebär att vara en “stark kvinnlig karaktär” – en heroine liksom. Jag lyssnade även på Taylor Swifts nya skiva folklore med lyrics som “She had a marvelous time ruining everything”, vilket fick mig att tänka tankar. Jag tänker att en hjälte absolut kan vara en som tar upp vapen och krigar, slåss och dödar, om det krävs. Men framförallt handlar det väl om anledningarna till att personer agerar som de gör, typ att man vill skydda/rädda folk eller för sin egen situations skull liksom, att man tar ansvar och gör saker. Jag slogs av det att jag gillade Bree’s sätt att vara en stark kvinnlig karaktär.

Precis som med de tidigare böckerna upplever jag att det blir lite för mycket fokus på personerna och lite för lite fokus på de historiska händelserna. Jag känner att jag inte lärt mig så mycket av de senare böckerna som jag gjorde i samband med de tidigare. Det tycker jag är lite tråkigt.

Detta är ju alltså den sista hittills publicerade hela boken i Outlander, och jag är väl typ officiellt klar med mitt läsande. Precis när jag läst klart var jag lite lack på att boken slutade som den gjorde. Visst, Gabaldon knyter ihop de olika handlingarna i den här boken på ett fungerande sätt, men hon slutar ju vid ett bra “moment” i boken, där jag vill läsa mer för en gångs skull. Så det var lite tråkigt, men det kommer kanske mer i nästa bok som förhoppningsvis kommer någon gång snart. Jag kan säga att det inte direkt kommer att bli någon book hangover på detta. Tyvärr. Bra grejer men inte episkt bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *