Böcker,  Emelie

The Dragon Reborn (WOT #03) – Robert Jordan

The Dragon Reborn är den tredje boken i Wheel of Time och jag måste säga att jag tycker att namnvalet är spännande. Varför? Jo, vi får i princip inte följa Rand (som ju är draken återfödd) alls i den här boken. Istället får andra karaktärer ta betydligt mer plats, vilket gör det ännu mer tydligt att världsbyggandet kommer att bli gigantiskt och att The Wheel of Time faktiskt inte bara handlar om att Rand ska rädda världen. Det är ett spännande beslut. Jag förväntade mig inte alls det när jag började läsa serien, eller ens boken. Men jag tror att jag gillar det.

RAND OCH KUNG ARTHUR

Vi kan väl få Rand ur vägen direkt. Han ger sig av ensam till Tear för att hämta ett magiskt svärd ur The Stone of Tear (inte alls uppenbara kopplingar till Kung Arthur). Sedan träffar vi inte honom förrens i slutet, med undantag för något tillfälle då har verkar vara helt galen och dödar några människor. Det tar en ganska mörk vändning för honom helt enkelt. Även om vi inte får följa Rand särskilt mycket så var slutet på boken definitivt en bra payoff ändå.

JAG GILLAR PERRIN, MEN DRÖMVÄRLDEN ÄR TRÅKIG

Jag gillar när vi får följa Perrin, jag tycker han känns en gnutta mer sansad och rationell än de andra, och vi fick se mycket av Perrin i den här boken så jag är rätt nöjd. Han spenderar tid i drömvärlden och lär sig hantera den samtidigt som vi får veta mer om människor som har en koppling till vargar. Helt ärligt så tycker jag att konceptet med drömvärlden är ganska tråkigt, men det är lite intressant hur han lär sig att använda den. Perrin som fortsätter att hävda att han bara är en smed tar dessutom en paus mitt i all action för att göra en hammare till sig själv. Lite otippat men återigen, jag gillar de här böckerna som mest när det händer något jag inte väntar mig.

MAT 2.0

Jag kommer aldrig att komma över Mats idioti när han tog dolken från Shadar Logoth. Men, jag känner att det börjar vända lite. Mat blir betydligt mer intressant att följa i den här boken och hans utveckling är faktisk ganska stor. Jag menar i början av boken tänkte jag på Mat som en irriterande belastning och i slutet av boken tyckte jag synd om honom för att Nyneave och gänget inte var tacksamma för att han faktiskt ansträngt sig för att rädda dem. När han krossade Galad och Gawyn var extremt tillfredsställande, och inte bara för att jag verkligen hatar Galad och Gawyn. Utan för att Mat faktiskt gjorde något sjukt bra! Mats “magi” med hans minnen och tur är också intressant, även om jag inte riktigt greppar var det kommer ifrån. Men det kanske vi får veta mer om framöver.

NYNEAVE OCH GÄNGET ÄR FORTFARANDE IRRITERANDE

Alltså, delarna med Nyneave, Egwene och Elayne var så sega i den här boken. De var ibland plågsamma för mig att ta mig igenom, speciellt eftersom jag fortfarande tycker att Nyneave är sjukt irriterande. Jag menar, kan hon släppa sitt hat Moiraine snart? Det känns helt orealistiskt att Nyneave hatar henne så mycket. Det händer dem egentligen ganska mycket i den här boken, de börjar jaga svarta ajah, blir accepterade och träffar på aiel, men det är så segt att jag inte tycker att det är särskilt spännande.

VÄRLDEN OCH MAGISYSTEMET

I vanlig ordning utökas världsbyggandet och magisystemet ytterligare i den här boken. Vi får bland annat träffa fler aiel och lära oss mer om deras bakgrund och kultur. Eftersom gruppen återigen splittras i början och sedan färdas olika vägar för att komma till den gemensamma slutdestinationen för boken så får vi besöka många olika platser och människor. Vi får också lära oss mer om Aei Sedaierna och särskilt mycket om drömvärlden som flera olika karaktärer besöker och utforskar. Helt ärligt tyckte jag inte att dessa delar var lika intressanta som det har varit i tidigare böcker. Med undantag för aiel som alltid livar upp att läsa om.

Sammanfattningsvis så tyckte jag att det var en bra bok. Den är spännande, det händer mycket och vi får se flera karaktärer än Rand ta plats och utvecklas. Framförallt gillar jag delarna med Perrin och förvånande nog även vissa delar med Mat. Det känns som att den här boken var som en avslutning på ett sätt och att nästa bok har större möjligheter att göra något eget. Boken får 4/5 stjärnor, men The Great Hunt är fortfarande favoriten!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *