• Böcker,  Emelie

    RE: Factfulness – Hans Rosling

    Eftersom Nördsyster #2 redan har beskrivit det mest om boken så går jag rakt in på repliken. Varför var den här boken bra? Av flera anledningar skulle jag vilja säga.

    Främst tycker jag att det är uppfriskande att läsa en bok om världen som inte är någon slags domedagsprofetia som säger att världen kommer gå under om vi inte ändrar det här och det där osv. Inte för att Hans Rosling på något sätt menar att världen är perfekt, men att vi är på god väg. Det tycker jag känns trevligt och jag uppskattar att få läsa något positivt!

    Jag tycker också att den är välskriven och det märks tydligt att det är Hans Roslings ord (när man har tittat på några Youtube-klipp med honom). Den är rolig och lättläst vilket jag tänker gör den väldigt tillgänglig för många att läsa. Förhoppningsvis leder det till att fler människor faktiskt kommer ta sig igenom boken – för det förtjänar den!

    Ytterligare en anledning till att det här är en bra bok är att jag ändå får lite aha-upplevelser och förståelse som jag tänker faktiskt kan hjälpa en att tänka. Det är inte varje bok som kan bidra med det…

    Det är ju relativt extremt för mig att sätta en femma på Goodreads, och skulle säga att den här är på gränsen mellan en fyra och femma. Men, det känns ändå som en väldigt bra bok som jag säkerligen kommer att både bläddra i och läsa igenom igen. Sammantaget är det en mycket bra bok som typ alla borde läsa och därför förtjänar den ockå en femma på Goodreads!

  • Böcker,  Lovisa

    Factfulness – Hans Rosling

    Jag har i flera år önskat att Hans Rosling skulle få Nobels fredspris, i och för sig har ju typ fått det redan genom Läkare utan gränser som han själv anser – men det är väl mest bara typ. Men jag anser att Han borde få det – personligen – för det arbeta han har gjort för världen. Om inte själv så tillsammans med Gapminder och The Gates Foundation. Enligt Wikipedia ska priset tilldelas enligt Nobels testamente till människor som har gjort bra saker för mänskligheten. Det tycker jag ändå att Hans Rosling om någon har gjort. Dels genom sitt arbete ute i världen som läkare men också för sitt arbete som förmedlare av kunskap och förståelse.

    De flesta av oss hörde hans tal i Globen som handlade om ”flyktingkrisen”, men många av oss hade kommit i kontakt med några av Rosling TedTalks, Gapminder eller hans besök hos Skavlan sedan tidigare. I dessa sammanhang har vi fått se och höra statistik och siffror i sitt sammanhang, vilket har hjälpt oss att förstå världen bättre och mer korrekt.

    Den här boken är skriven i precis samma anda och med Rosling röst. Statistik blandas med berättelser från Roslings egna liv och vi får konkreta råd kring hur vi ska tänka och förhålla oss till dagens värld. Och det är en så häftig bok.

    För en person som jag, som är lekmannamässigt intresserad av epidemiologi, tycker jag det är jättehäftigt att läsa om Roslings olika resor i världen där han undersökt och med hjälp av forskning listat ut varför människor blir sjuka. Även intressant att höra om hans arbete med ebolautbrottet 2014. På så sätt blandad hans egna erfarenheter med själva arbetet kring Factfulness. För det är ju ändå sammankopplat.

    Men det mest intressanta är just att läsa om Rosling uppfattningar av världen. De här 10 olika insikterna som han har kommit fram till kring varför de flesta människor har helt fel bild av världen. I sina kapitel förklarar Rosling hur vi människor förhåller oss till saker vi stöter på, presenterar fakta om hur det verkligen är, och ger konkreta förhållningssätt/råd till hur vi ska kunna hantera oss själva i den här situationen. Äntligen är det någon som faktiskt kommer till hur vi kan göra för att hantera något, och det är väldigt enkelt! Man måste bara komma ihåg att: ja,  det händer massor av fruktansvärda grejer men dessa saker sker inte i samma utsträckning som de tidigare gjort. Så är det. Det mesta har blivit bättre. Det kan fortfarande bli ännu bättre men det har redan blivit bättre. Världen är inte så hemsk som man skulle kunna tro. Vilket de flesta gör. På något sätt är det väldigt lugnande att läsa den här boken för man återfår faktiskt lite hopp om att världen inte helt har gått åt helvete. Skönt ändå att känna så, när vi typ konstant får höra om alla hemskheter som tydligen pågår.

    Jag kan fortsätta prata om den här boken i en evighet. Den är verkligen så intressant! Jag hoppas att människor faktiskt tar sig tid att läsa boken, och inte bara äger den, nu när den har varit på topplistorna ett bra tag, för då kanske fler människor förstår! Så läs!!

    Nördsyster #1, du har också hunnit läsa boken nu, och den fick en 5:a på Goodreads av dig – vilket inte ges till vilka böcker som helst. Varför var den här bra?

    //Lovisa

  • Böcker,  Emelie

    Min sommarläsning

    Som vanligt har jag tagit fram en gedigen läslista inför sommaren och återkommer framöver med lite mer fördjupade tankar om några av dessa böcker. Men jag tänkte börja med att helt enkelt presentera vad jag vill läsa i sommar:

    • Never Let Me Go – Kazuo Ishiguro
    • The Glittering Court – Richelle Mead
    • Midnight Jewel – Richelle Mead
    • Illusionen om Gud – Richard Dawkins
    • Factfulness – Hans Rosling
    • Zero Waste Home – Bea Johnson
    • Omgiven av idioter – Thomas Eriksson
    • The Fates Divide – Veronica Roth
    • The Blackhouse – Peter May

    En blandning mellan young adult, nobelpristagare, miljäinspiration, deckare och allmänt intressanta ämnen!

  • Böcker,  Lovisa

    Bok 3 av TMI klar!

    Nu hittar ni en kommentar kring City of Glass i The Mortal Instruments-serien i inlägget kring serien.

    Antingen klickar ni här!, eller så klickar ni på TMI-bilden till höger i sidomenyn för att komma till inlägget!

     

  • Böcker,  Lovisa

    Projekt: Re-read av The Mortal Instuments

    Nu så är vi igång här med bloggen. Här startar vi också upp med det första projektet här på bloggen, nämligen om omläsning(läs lyssning) av Cassandra Clare böckerna i The Mortal Instruments, och framåt (tänker jag mig).

    Jag fick den senaste boken i The Dark Artifices i julklapp i vintras, men känner att jag inte riktigt är så uppdaterad kring den här fortsättningen. Därför är en omläsning helt rätt!

    I det här inlägget kommer jag att kontinuerligt att uppdatera hur det går och vad jag tänker om böckerna när jag lyssnat klart på dem. På så sätt får vi även en fin samlingssida om alla TMI-böckerna. Första boken är färdiglyssnad och klar, så här kommer en kommentar redan nu…

     

    City of Bones

    Ja, vad ska man säga. Det första jag tänker på är just hur mycket Brandon Sanderson har förstört våra liv. För när vi väl har lärt oss hur fantastiskt bra man kan göra fantasy-världar, då bleknar mycket av det man tidigare tyckte om i jämförelse. Men jag försöker bara se det för vad det är och då är det en helt okej bok att läsa.

    Den här första boken kommer jag ihåg väldigt väl. Jag har koll på de stora händelserna men det var ändå ganska länge sedan jag läste boken som helhet. Det är kul att läsa om den för man tänker nya tankar och lägger märke till saker som man inte riktigt kanske tänkt på tidigare/kommer ihåg. Så på det sättet är det ändå lite trevligt att läsa om boken.

    Något jag har tänkt på mycket sedan jag kollade lite på tv-serien Shadowhunters är hur The New York Institute är. I tv-serien är det massor av folk där hela tiden och superteknologiskt. Men när jag tänker mig Institutet så ser jag det som ödelagt, gammalt och lite smått ruttet. Typ. Jag vet inte varför jag ser det som smått ruttet men enligt böckerna är ju The Lightwoods utstötta från The Shadowhunter community. Ingen vill ha kontakt med dem, men varför är det då fullt av människor i Institutet i tv-serien. Högst oklart. Jag gillar att det är öde. För det ger ju makten till karaktärerna. De bestämmer och är duktiga på det de gör.

    Även om det inte är den mest fantastiska fantasy-serien så är den ändå bra. Det är ändå ett gediget arbete som ligger bakom böckerna och världsbyggandet. Man fastnar ju i det när man läser. Alla familjerna, runorna, the codex, historien och allt. Det är spännande, och bra!

    Ja, där har vi lite tankar kring första boken. Har redan påbörjat City of Ashes så förhoppningsvis kommer även en review på den inom en snar framtid!

     

    City of Ashes

    Andra boken klar!

    Alltså, man fastnar ju för det så otroligt lätt nu när man väl ger sig in på det igen. Vilket är väldigt kul. Tror jag lyssnade typ 5-6h idag på den här boken för det är så bra.

    Det jag har tänkt mycket på när jag läst den här boken är just strukturen på när saker och ting introduceras. Det roliga med långa omfattande bokserier är just att man kan bygga upp världen över tid. Jag tycker ändå att det är en väldigt bra avvägning mellan att introducera nya delar av världen och att berätta berättelsen. Så det är lagom mycket nytt och lagom mycket gammalt. På så sätt hänger man med väldigt bra samtidigt som man fördjupar sig inom den här världen.

    Är superpeppad på City of Glass nu, ska börja lyssna på den direkt!

     

     

    City of Glass

    Den här var faktiskt lite kul att läsa om för jag kommer inte alls ihåg lika mycket som från de två första böckerna.

    Härefter följer spoilers:

    Det som jag kände att jag inte riktigt kom ihåg inför den här boken var just vad som sas och gjordes kring hela grejen med Sebastian/Jonathan. Hans historia och allt med uppväxten med Valentine och hur kan kom att bli. Det är lika förvirrande för läsaren som det är är karaktärerna det här alltså! Men nu har jag fräschat upp det i mitt minne.

    Något som jag reagerade lite över när jag läste den här var hur obetydlig Max’s död kändes. Alltså, självklart det är hemskt och allt, och man dör ju lite, men jag tycker att det hade kunnat byggas upp mer över böckerna som leder fram till detta. Sedan känns det som att de väldigt snabbt lämnar det och gå vidare typ. Så upplevde jag iallafall det hela när jag lyssnade på boken – och det tar tidsmässigt längre tid än att läsa boken. För man tänker ju att något sådant borde ha effekter och konsekvenser för karaktärerna.

    Spoiler slut.

    Då var vi halvvägs genom The Mortal Instruments, härnäst kommer City of Fallen Angels och härifrån kommer jag helt enkelt inte ihåg lika mycket specifikt som från de tre första böckerna. Ettan och tvåan kommer jag ihåg nästan scen för scen, också ganska mycket från trean, men jag kan knappt säga vad fyran kommer att handla om. Tror att det har lite mer med vampyrerna att göra men högst oklart. Har dock fina minnen av att jag fraktade den här boken från Sverige till Salamanca när Nördsyster #1 läste spanska där! Det var sååååå många år sedan!

    Next up, City of Fallen Angels!

     

    City of Fallen Angels

    Min generella uppfattning om att den här boken skulle utspela sig mer i New York och handla mer om Vampyrerna stämde ju gansk

    a väl. Nu skrivs det här ganska många dagar efter att jag läste ut den här boken, men upplever att den är ganska icke-minnesvärd. De bråkar mycket och på något sätt försöker man väl visa på vart alla karaktärer är nu efter händelserna i City of Glass. Samtidigt som man bygger upp inför de kommande böckerna.

    Verkligen en mellan bok. Bra att det typ är den kortaste boken av alla i serien. Självklart gillar vi världsbyggande, men det måste fortfarande vara spännande och ett driv framåt. Okej, men inte jättebra!

    Nästa bok i serien blir om ett tag – efter att semesterläsningen är klar!

     

     

     

  • Böcker,  Emelie

    Tragedin att Lovisa inte läst Oathbringer

    Jag måste dela med mig av det här. Oathbringer (del 3 i Stormlight Archive) av Brandon Sanderson publicerades den 16 november 2017. Snart sex månader senare har Lovisa fortfarande inte läst den. Vad innebär detta i praktiken? Jo, att jag inte haft någon att diskutera innehållet med. Stormlight Archive behöver diskuteras – nästan en livsnödvändighet skulle jag vilja säga. Så påverkansarbetet att få Lovisa att läsa, eller i alla fall lyssna, på Oathbringer är ständigt pågående.

    Min tanke är att det räcker med att få upp den högst på hennes priolista så att hon bara öppnar boken, sen löser sig resten. Beroendeframkallande och sträckläsning är bara förnamnet.

    Spanar i hennes bokhylla och inser att hon nog inte ens äger boken. Kanske får bli min första åtgärdspunkt!