• Emelie,  TV

    Jessica Jones s.1

    Jessica Jones är en av Netflixs egna Marvelserier som bygger vidare på världen som introducerades för oss i Daredevil.

    Jag tittade såklart på serien redan när den kom, men har nyligen tittat om på säsong 1 och jag måste säga att det faktiskt är väldigt bra! Jessica känns ju inte alls som en “superhjälte” brukar göra – och jag gillar det! Det känns originellt. Karaktären Jessica är intressant, och det är även karaktärerna runt om henne. Carrie-Anne Moss bidrar till den mörka stämningen med sin roll som iskall advokat. David Tennant gör som vanligt en fantastisk insats som Kilgrave. Han är sjukt obehaglig! Hans “superkraft” är väldigt läskig och hans personlighet är om något ännu läskigare. Men ändå inte utan djup och vissa mer sympatiska sidor (väldigt små får jag väl ändå erkänna)!

    Tänkte egentligen gå vidare till att prata om annat, men hänger kvar på Kilgrave bara för att David Tennant verkligen förtjänar lite extra fokus. Jag gillar verkligen hur han byggs upp som megaond och Jessica verkligen gör allt för att slippa komma i hans väg till en början. Om Jessica Jones är rädd för Kilgrave, då borde alla vara det. Men någonstans i mitten av säsongen så vänder det lite och man börjar få se en annan sida av honom som man ändå kan relatera till. Det är det som gör honom till en bra skurk tycker jag. En skurk som bara är ond är ju inte i närheten lika skrämmande som en skurk i gråzonen. Såklart så vänder det tillbaka igen mot slutet och det visar sig att han ju är mer psykopatisk än bara missförstådd. Men, mycket bra insats av David Tennant!

    Generellt tycker jag att den första säsongen håller ett bra tempo och det sker hela tiden en händelseutveckling. Ibland tycker jag att den blir lite långsam, men det är inte länge den känslan sitter kvar utan då är det snart dags för en vändning. Det är en väldigt binge-vänlig serie tycker jag. Säsongen gör sig bättre som helhet, för handlingen och vändningarna är lite ojämnt spridda över avsnitten. Återigen så är det något jag verkligen gillar! Att kunna se en hel säsong i ett svep utan att tycka det blir tråkigt är ett bra betyg.

    En av de bästa sakerna med säsongen är att den verkligen omfamnar mörkret. Det här hade inte gjort sig väl som en humoristisk och lättsamt superhjälteserie där den goda alltid vinner. Det passar inte Jessica Jones. Och det är det som gör serien bra; att karaktärerna inte är helt igenom onda eller goda. Och David Tennant. Så helt klart en sevärd serie som jag tyckte ännu bättre om andra gången jag såg den! Kanske blir att titta igenom säsong 2 också!

  • Emelie,  Film

    RE: Ready Player One

    Ja du Nördsyster #2, jag köper det inte riktigt. Jag valde upplägget titta på filmen, lyssna på boken och sedan titta på filmen igen. Kanske kan detta ge ett lite annat perspektiv på frågan. Vid min första titt på Ready Player One tyckte jag att den var bra. Nördigt som bara den, mängder med referenser och allmänt spännande och bra! Inga större problem liksom, men inte den mest fantastiska filmen jag sett.

    Sedan lyssnade jag på boken och tyckte den var så bra! Den är på en helt annan nivå än filmen. Jag tänker att det mest hänger ihop med att det finns utrymme i en bok att gräva ner sig i detaljer och när det handlar om nördighet är detaljer mycket viktigt. Att få ihop allt det som tas upp i boken i en film är omöjligt om inte filmen ska vara 5 timmar lång. Och i det här fallet blir det verkligen ett tapp när de små detaljerna inte kommer med i filmen.

    Sedan är det de oförklarliga ändringarna. Det är ju inte ens samma tävling i filmen som i boken känns det som. Man har inte ens försökt att efterlikna utan gjort något helt annat – och detta köpte jag, i alla fall innan jag lyssnade på boken.

    Efter att jag tagit mig igenom boken så gjorde jag ett försök att titta på filmen igen. Det gick inte. Jag uppskattade den inte alls. Boken förstörde filmen. Jag är faktiskt inte alls sugen på att se filmen nu efter att jag läst boken för det är liksom inte samma sak. Men jag tänker mig att om man får lite distans till boken på något/några år så kanske man kan börja uppskatta filmen helt separat. Så dålig var den inte, men jämfört med boken så var den det…

  • Emelie,  Film

    Jurassic World: Fallen Kingdom

    Jurassic World: Fallen Kingdom

    Bättre sent än aldrig brukar man ju säga och det gäller verkligen den här gången. Jag har äntligen sett Jurassic World: Fallen Kingdom. Man kan verkligen se paralleller till The Lost World: Jurassic Park II. Hela grejen med att dinosaurierna och människors vägar korsas – i människornas värld.

    Jag gillar vinkeln i filmen att man fokuserar på deras rättigheter. Upplever det faktiskt som ett realistiskt scenario (om man bortser från att dinosaurier fortfarande är utdöda i verkligen). Såklart att denna frågan skulle uppstå!

    En sak jag stör mig på är invävandet av Lockwoods. Alltså, man kan inte börja trycka in en origin story nu. Inte helt utan hintar tidigare. Om det hade funnits antydningar om Lockwoods tidigare hade jag köpt det och gillat världsbyggandet men nu känns det tvingat. Jag förstår dock att de ville få in karaktären Maisie på något sätt. Hon behövdes dels för att det måste vara barn med i Jurassic-filmer och dels för att ge ytterligare en spin på perspektivet med dinosauriernas rättigheter. Men, det hade de ju kunnat göra inom ramen för redan existerande kända personer i världen? Jag menar, koppla det till Hammonds istället för att hitta på den helt ny bakgrundshistoria…

    Då har vi kommit till Indoraptorn. Den nya Indominus Rex. Sjukt läskig faktiskt! (även om namnet inte är i närheten av lika skrämmande som Indominus Rex) Helt episk scen när Maisie backar bakåt mot ett galler och sakta sträcks en massiv klo ut från mörkret och drar genom hennes hår. Pust. Minst sagt adrenalinhöjande!

    Generellt så kändes filmen ganska blodig och våldsam, vilket jag inte har några problem med alls. Till exempel får vi se Indoraptorn tugga av en arm och äta upp den. Brukar man få se sånt i Jurassic-filmer? Jag upplevde det i alla fall som mer påtagligt blodigt än vanligt.

    Ytterligare en sak jag stör mig på är utelämnandet av information om Site B. Vad hände med Isla Sorna? Filmen får det att framstå som att dinosaurierna skulle dö ut igen om de inte räddade dem från Isla Nubar. Men vad hände med ön där Jurassic Park II och III utspelade sig då? Där fanns det massa dinosaurier som levde fritt, i alla fall enligt min uppfattning – eller har jag missat någon? Hoppas verkligen att de plockar upp den här tråden i nästa film, eller åtminstone ger en förklaring till vad som hänt. Hela titeln (Fallen Kingdom) blir liksom missvisande om Isla Sorna finns kvar…

    Sammanfattningsvis så är Jurassic World: Fallen Kingdom en klart godkänd film, men inte lika bra som ettan. Den är dock tillräckligt inspirerande för att få mig att vilja titta om på alla Jurassic-filmer. Även tvåan. Och det är ett ganska bra betyg! Eller vad säger du Nördsyster #2?

  • Böcker,  Emelie

    RE: Factfulness – Hans Rosling

    Eftersom Nördsyster #2 redan har beskrivit det mest om boken så går jag rakt in på repliken. Varför var den här boken bra? Av flera anledningar skulle jag vilja säga.

    Främst tycker jag att det är uppfriskande att läsa en bok om världen som inte är någon slags domedagsprofetia som säger att världen kommer gå under om vi inte ändrar det här och det där osv. Inte för att Hans Rosling på något sätt menar att världen är perfekt, men att vi är på god väg. Det tycker jag känns trevligt och jag uppskattar att få läsa något positivt!

    Jag tycker också att den är välskriven och det märks tydligt att det är Hans Roslings ord (när man har tittat på några Youtube-klipp med honom). Den är rolig och lättläst vilket jag tänker gör den väldigt tillgänglig för många att läsa. Förhoppningsvis leder det till att fler människor faktiskt kommer ta sig igenom boken – för det förtjänar den!

    Ytterligare en anledning till att det här är en bra bok är att jag ändå får lite aha-upplevelser och förståelse som jag tänker faktiskt kan hjälpa en att tänka. Det är inte varje bok som kan bidra med det…

    Det är ju relativt extremt för mig att sätta en femma på Goodreads, och skulle säga att den här är på gränsen mellan en fyra och femma. Men, det känns ändå som en väldigt bra bok som jag säkerligen kommer att både bläddra i och läsa igenom igen. Sammantaget är det en mycket bra bok som typ alla borde läsa och därför förtjänar den ockå en femma på Goodreads!

  • Böcker,  Emelie

    Min sommarläsning

    Som vanligt har jag tagit fram en gedigen läslista inför sommaren och återkommer framöver med lite mer fördjupade tankar om några av dessa böcker. Men jag tänkte börja med att helt enkelt presentera vad jag vill läsa i sommar:

    • Never Let Me Go – Kazuo Ishiguro
    • The Glittering Court – Richelle Mead
    • Midnight Jewel – Richelle Mead
    • Illusionen om Gud – Richard Dawkins
    • Factfulness – Hans Rosling
    • Zero Waste Home – Bea Johnson
    • Omgiven av idioter – Thomas Eriksson
    • The Fates Divide – Veronica Roth
    • The Blackhouse – Peter May

    En blandning mellan young adult, nobelpristagare, miljäinspiration, deckare och allmänt intressanta ämnen!

  • Emelie,  Film

    Alla Star Wars-filmer rankade

    Solo: A Star Wars Story (IMDb)

    Som en uppladdning inför Solo: A Star Wars Story som har premiär i veckan tänkte jag dela med mig av min personliga (och såklart helt objektivt korrekta) rankning av alla Star Wars-filmer. Vill tillägga att det är väldigt svårt att välja placering från 5-2 för de flesta filmerna är så otroligt bra. Ibland ändrar man ju sig, t ex är The Last Jedi fortfarande ny och fräsch vilket kan inverka positivt på placeringen på listan. Kanske får återkomma med en uppdatering när vi närmar oss nästa film…

    Men vidare till själva listan. Tänker att jag börjar med den sämsta och jobbar mig uppåt!

    9. Star Wars: The Phantom Menace – Behöver inte ens en motivering. Valet är självklart för alla som sett filmen.

    8. Star Wars: Attack of the Clones – Samma här.

    7. Star Wars: Revenge of the Sith – Brukar inte ens titta på Episode I-III om jag ska vara ärlig.

    6. Rogue One: A Star Wars Story – Bra film, men inte på samma nivå som de “vanliga” Star Wars-filmerna.

    5. Star Wars: Return of the Jedi – Definitivt den sämsta i originaltriologin.

    4. Star Wars: The Force Awakens – Riktigt bra film! Sådan nostalgikänsla!

    3. Star Wars: The Last Jedi – Ännu bättre film!

    2. Star Wars: A New Hope – Början på allt. Behöver inte säga mer.

    1. Star Wars: The Empire Strikes Back – Objektivt den bästa Star Wars-filmen någonsin.

    Nu peppar vi för Solo: A Star Wars Story. Har såklart höga förhoppningar men har svårt att se att den skulle kunna ta sig in i topp 5. Har Nördsyster #2 några tankar kring detta?

  • Emelie,  TV

    Emelies TV-kalender

    Från stora maratonprojekt till det vardagliga… Alla människor har väl sin TV-kalender som de följer varje vecka? En speciell bokning i sin kalender med alla TV-serier per dag så att det inte finns någon risk att missa något? Här är min.

    Måndag:
    Fear the Walking Dead säsong 4
    Westworld säsong 2

    Tisdag:
    Inte ett skit.

    Onsdag:
    The 100 säsong 5

    Torsdag:
    The Handmaid’s Tale säsong 2
    Krypton säsong 1

    Fredag – Söndag:
    Ingenting alls.

    Jag ser nu att det är en relativt tom och tråkig TV-kalender men med några få högkvalitativa serier. Hur är det möjligt att jag bara följer FEM serier?!? Generellt känns måndagar som en bra TV-dag. Om det beror på de TV-serier som går nu, eller om det är en kvarlevande känsla från Game of Thrones kan jag dock inte svara på… (Game of Thrones-måndagar är det bästa som finns!) Helst skulle jag vilja ha minst en TV-serie att titta på varje veckodag och sedan lite “ledigt” på helgen. Tycker det är trevligt att komma hem från jobbet och sätta på dagens TV-serie. Det är livskvalitet!

    Så, Nördsyster 2, hur ser din TV-kalender ut?

  • Emelie,  Film

    Avengers: Infinity War – del 2

    Avengers: Infinity War (IMDb)

    Varning för långt inlägg!

    Som vanligt när det är dags för en ny Marvel-film så föregås premiären av en megauppladdning. Alla relevanta filmer ses om i bestämd ordning, och när det handlar om Avengers så känns alla tidigare filmer relevanta! Jag har dock fastnat i ett Thor: Ragnarök-träsk så min uppladdning har mest bestått i att titta på Ragnarök så många gånger jag bara kan. Men, det är inte den filmen jag ska prata om nu, utan Avengers: Infinity War.

    Jag är faktiskt väldigt nöjd med filmen. Mer nöjd än vad jag väntade mig. För filmen var inte riktigt vad jag väntade mig. Spoilervarning kommer nu prata om vad som händer! Men hur ofta i en superhjältefilm lyckas skurken faktiskt genomföra sin onda plan? Inte så många. Ärligt talat så uppskattar jag oftast inte filmer där skurken får vinna. Jag vill ha lyckliga slut. Så i teorin så borde inte detta funka för mig, men det gör det. Det var så snyggt gjort – och jag vet ju att de kommer lyckas göra detta ogjort på något sätt. Jag menar, nästa Spider-Man med Tom Holland kommer sommaren 2019 och obviously måste Peter Parker finnas för att det ska bli en film..!

    Alltså, det är så svårt att gissa vart detta kommer ta vägen. Jag vill ju helst att Thanos helt enkelt ska ångra sig och föra tillbaka alla. Samtidigt känns det osannolikt så det blir väl någon superkamp med hjälp av nya förmågor (läs Captain Marvel) som de vinner. Men jag vill inte spekulera för mycket heller – så att jag inte får förväntningar som inte kan infrias…

    Jag känner att vi måste prata om Loki. Jag är orolig för detta. Jag är inte orolig för Spider-Man och de andra, kanske lite för Gamora. Men Loki. Tänk så får vi aldrig uppleva Lokis svek och vändningar igen – denne missförstådde och egentligen innerst inne goda bror till Thor. Ångesten!

    Att titta på en Marvel-film är som en drog. Man vill bara se mer och mer. Så självklart är jag pepp på ett Marvel-projekt!

  • Böcker,  Emelie

    Tragedin att Lovisa inte läst Oathbringer

    Jag måste dela med mig av det här. Oathbringer (del 3 i Stormlight Archive) av Brandon Sanderson publicerades den 16 november 2017. Snart sex månader senare har Lovisa fortfarande inte läst den. Vad innebär detta i praktiken? Jo, att jag inte haft någon att diskutera innehållet med. Stormlight Archive behöver diskuteras – nästan en livsnödvändighet skulle jag vilja säga. Så påverkansarbetet att få Lovisa att läsa, eller i alla fall lyssna, på Oathbringer är ständigt pågående.

    Min tanke är att det räcker med att få upp den högst på hennes priolista så att hon bara öppnar boken, sen löser sig resten. Beroendeframkallande och sträckläsning är bara förnamnet.

    Spanar i hennes bokhylla och inser att hon nog inte ens äger boken. Kanske får bli min första åtgärdspunkt!

  • Emelie,  Nördigt

    Välkommen till Nördsystrar

    Nördsystrar är en blogg där vi får utlopp för all nördighet i våra liv. Filmer, TV-serier, böcker och alla annat som kan kännetecknas som nördigt! Tiden får utvisa vad vi faktiskt kommer göra med den här bloggen. Just nu är den mest ytterligare en plats för oss att fördjupa oss mer i nördighetens värld.

    Välkommen!