• Film,  Lovisa

    RE: Alla Star Wars-filmerna rankade

    Han Solo. En av de mest episka karaktärerna som någonsin skapats. Men tyvärr måste jag erkänna att jag typ inte alls är peppad. Det är en tragedi – ännu en tragedi den här våren! Jag vet inte varför, jag borde vara det med är inte alls det. Har en kompis som knappt sett alla filmerna och hon är i detta nu på premiären, och här sitter jag och har inte ens bokat en biljett! Tragedi.

    *slaps myself och kör pepptalk med mig själv*

    Okej, lets do this…

    Här kommer trailern. Jag ska kolla på den 40gånger och sedan boka en biobiljett, eller kanske tvärt om?!

    I have a good feeling about this…

    Eller menade du tankar om de tidigare Star Wars-filmerna?

    Instämmer med listan. Möjligen att The Force Awakens kan byta plats med The Last Jedi men köper ändå listan! Min fråga är, varför har inte du peppat mig mer så att jag ska bli peppad för Solo?!

    *bokar biljett*

     

    //Lovisa

  • Emelie,  Film

    Alla Star Wars-filmer rankade

    Solo: A Star Wars Story (IMDb)

    Som en uppladdning inför Solo: A Star Wars Story som har premiär i veckan tänkte jag dela med mig av min personliga (och såklart helt objektivt korrekta) rankning av alla Star Wars-filmer. Vill tillägga att det är väldigt svårt att välja placering från 5-2 för de flesta filmerna är så otroligt bra. Ibland ändrar man ju sig, t ex är The Last Jedi fortfarande ny och fräsch vilket kan inverka positivt på placeringen på listan. Kanske får återkomma med en uppdatering när vi närmar oss nästa film…

    Men vidare till själva listan. Tänker att jag börjar med den sämsta och jobbar mig uppåt!

    9. Star Wars: The Phantom Menace – Behöver inte ens en motivering. Valet är självklart för alla som sett filmen.

    8. Star Wars: Attack of the Clones – Samma här.

    7. Star Wars: Revenge of the Sith – Brukar inte ens titta på Episode I-III om jag ska vara ärlig.

    6. Rogue One: A Star Wars Story – Bra film, men inte på samma nivå som de “vanliga” Star Wars-filmerna.

    5. Star Wars: Return of the Jedi – Definitivt den sämsta i originaltriologin.

    4. Star Wars: The Force Awakens – Riktigt bra film! Sådan nostalgikänsla!

    3. Star Wars: The Last Jedi – Ännu bättre film!

    2. Star Wars: A New Hope – Början på allt. Behöver inte säga mer.

    1. Star Wars: The Empire Strikes Back – Objektivt den bästa Star Wars-filmen någonsin.

    Nu peppar vi för Solo: A Star Wars Story. Har såklart höga förhoppningar men har svårt att se att den skulle kunna ta sig in i topp 5. Har Nördsyster #2 några tankar kring detta?

  • Böcker,  Lovisa

    Projekt: Re-read av The Mortal Instuments

    Nu så är vi igång här med bloggen. Här startar vi också upp med det första projektet här på bloggen, nämligen om omläsning(läs lyssning) av Cassandra Clare böckerna i The Mortal Instruments, och framåt (tänker jag mig).

    Jag fick den senaste boken i The Dark Artifices i julklapp i vintras, men känner att jag inte riktigt är så uppdaterad kring den här fortsättningen. Därför är en omläsning helt rätt!

    I det här inlägget kommer jag att kontinuerligt att uppdatera hur det går och vad jag tänker om böckerna när jag lyssnat klart på dem. På så sätt får vi även en fin samlingssida om alla TMI-böckerna. Första boken är färdiglyssnad och klar, så här kommer en kommentar redan nu…

     

    City of Bones

    Ja, vad ska man säga. Det första jag tänker på är just hur mycket Brandon Sanderson har förstört våra liv. För när vi väl har lärt oss hur fantastiskt bra man kan göra fantasy-världar, då bleknar mycket av det man tidigare tyckte om i jämförelse. Men jag försöker bara se det för vad det är och då är det en helt okej bok att läsa.

    Den här första boken kommer jag ihåg väldigt väl. Jag har koll på de stora händelserna men det var ändå ganska länge sedan jag läste boken som helhet. Det är kul att läsa om den för man tänker nya tankar och lägger märke till saker som man inte riktigt kanske tänkt på tidigare/kommer ihåg. Så på det sättet är det ändå lite trevligt att läsa om boken.

    Något jag har tänkt på mycket sedan jag kollade lite på tv-serien Shadowhunters är hur The New York Institute är. I tv-serien är det massor av folk där hela tiden och superteknologiskt. Men när jag tänker mig Institutet så ser jag det som ödelagt, gammalt och lite smått ruttet. Typ. Jag vet inte varför jag ser det som smått ruttet men enligt böckerna är ju The Lightwoods utstötta från The Shadowhunter community. Ingen vill ha kontakt med dem, men varför är det då fullt av människor i Institutet i tv-serien. Högst oklart. Jag gillar att det är öde. För det ger ju makten till karaktärerna. De bestämmer och är duktiga på det de gör.

    Även om det inte är den mest fantastiska fantasy-serien så är den ändå bra. Det är ändå ett gediget arbete som ligger bakom böckerna och världsbyggandet. Man fastnar ju i det när man läser. Alla familjerna, runorna, the codex, historien och allt. Det är spännande, och bra!

    Ja, där har vi lite tankar kring första boken. Har redan påbörjat City of Ashes så förhoppningsvis kommer även en review på den inom en snar framtid!

     

    City of Ashes

    Andra boken klar!

    Alltså, man fastnar ju för det så otroligt lätt nu när man väl ger sig in på det igen. Vilket är väldigt kul. Tror jag lyssnade typ 5-6h idag på den här boken för det är så bra.

    Det jag har tänkt mycket på när jag läst den här boken är just strukturen på när saker och ting introduceras. Det roliga med långa omfattande bokserier är just att man kan bygga upp världen över tid. Jag tycker ändå att det är en väldigt bra avvägning mellan att introducera nya delar av världen och att berätta berättelsen. Så det är lagom mycket nytt och lagom mycket gammalt. På så sätt hänger man med väldigt bra samtidigt som man fördjupar sig inom den här världen.

    Är superpeppad på City of Glass nu, ska börja lyssna på den direkt!

     

     

    City of Glass

    Den här var faktiskt lite kul att läsa om för jag kommer inte alls ihåg lika mycket som från de två första böckerna.

    Härefter följer spoilers:

    Det som jag kände att jag inte riktigt kom ihåg inför den här boken var just vad som sas och gjordes kring hela grejen med Sebastian/Jonathan. Hans historia och allt med uppväxten med Valentine och hur kan kom att bli. Det är lika förvirrande för läsaren som det är är karaktärerna det här alltså! Men nu har jag fräschat upp det i mitt minne.

    Något som jag reagerade lite över när jag läste den här var hur obetydlig Max’s död kändes. Alltså, självklart det är hemskt och allt, och man dör ju lite, men jag tycker att det hade kunnat byggas upp mer över böckerna som leder fram till detta. Sedan känns det som att de väldigt snabbt lämnar det och gå vidare typ. Så upplevde jag iallafall det hela när jag lyssnade på boken – och det tar tidsmässigt längre tid än att läsa boken. För man tänker ju att något sådant borde ha effekter och konsekvenser för karaktärerna.

    Spoiler slut.

    Då var vi halvvägs genom The Mortal Instruments, härnäst kommer City of Fallen Angels och härifrån kommer jag helt enkelt inte ihåg lika mycket specifikt som från de tre första böckerna. Ettan och tvåan kommer jag ihåg nästan scen för scen, också ganska mycket från trean, men jag kan knappt säga vad fyran kommer att handla om. Tror att det har lite mer med vampyrerna att göra men högst oklart. Har dock fina minnen av att jag fraktade den här boken från Sverige till Salamanca när Nördsyster #1 läste spanska där! Det var sååååå många år sedan!

    Next up, City of Fallen Angels!

     

    City of Fallen Angels

    Min generella uppfattning om att den här boken skulle utspela sig mer i New York och handla mer om Vampyrerna stämde ju gansk

    a väl. Nu skrivs det här ganska många dagar efter att jag läste ut den här boken, men upplever att den är ganska icke-minnesvärd. De bråkar mycket och på något sätt försöker man väl visa på vart alla karaktärer är nu efter händelserna i City of Glass. Samtidigt som man bygger upp inför de kommande böckerna.

    Verkligen en mellan bok. Bra att det typ är den kortaste boken av alla i serien. Självklart gillar vi världsbyggande, men det måste fortfarande vara spännande och ett driv framåt. Okej, men inte jättebra!

    Nästa bok i serien blir om ett tag – efter att semesterläsningen är klar!

     

     

     

  • Emelie,  TV

    Emelies TV-kalender

    Från stora maratonprojekt till det vardagliga… Alla människor har väl sin TV-kalender som de följer varje vecka? En speciell bokning i sin kalender med alla TV-serier per dag så att det inte finns någon risk att missa något? Här är min.

    Måndag:
    Fear the Walking Dead säsong 4
    Westworld säsong 2

    Tisdag:
    Inte ett skit.

    Onsdag:
    The 100 säsong 5

    Torsdag:
    The Handmaid’s Tale säsong 2
    Krypton säsong 1

    Fredag – Söndag:
    Ingenting alls.

    Jag ser nu att det är en relativt tom och tråkig TV-kalender men med några få högkvalitativa serier. Hur är det möjligt att jag bara följer FEM serier?!? Generellt känns måndagar som en bra TV-dag. Om det beror på de TV-serier som går nu, eller om det är en kvarlevande känsla från Game of Thrones kan jag dock inte svara på… (Game of Thrones-måndagar är det bästa som finns!) Helst skulle jag vilja ha minst en TV-serie att titta på varje veckodag och sedan lite “ledigt” på helgen. Tycker det är trevligt att komma hem från jobbet och sätta på dagens TV-serie. Det är livskvalitet!

    Så, Nördsyster 2, hur ser din TV-kalender ut?

  • Emelie,  Film

    Avengers: Infinity War – del 2

    Avengers: Infinity War (IMDb)

    Varning för långt inlägg!

    Som vanligt när det är dags för en ny Marvel-film så föregås premiären av en megauppladdning. Alla relevanta filmer ses om i bestämd ordning, och när det handlar om Avengers så känns alla tidigare filmer relevanta! Jag har dock fastnat i ett Thor: Ragnarök-träsk så min uppladdning har mest bestått i att titta på Ragnarök så många gånger jag bara kan. Men, det är inte den filmen jag ska prata om nu, utan Avengers: Infinity War.

    Jag är faktiskt väldigt nöjd med filmen. Mer nöjd än vad jag väntade mig. För filmen var inte riktigt vad jag väntade mig. Spoilervarning kommer nu prata om vad som händer! Men hur ofta i en superhjältefilm lyckas skurken faktiskt genomföra sin onda plan? Inte så många. Ärligt talat så uppskattar jag oftast inte filmer där skurken får vinna. Jag vill ha lyckliga slut. Så i teorin så borde inte detta funka för mig, men det gör det. Det var så snyggt gjort – och jag vet ju att de kommer lyckas göra detta ogjort på något sätt. Jag menar, nästa Spider-Man med Tom Holland kommer sommaren 2019 och obviously måste Peter Parker finnas för att det ska bli en film..!

    Alltså, det är så svårt att gissa vart detta kommer ta vägen. Jag vill ju helst att Thanos helt enkelt ska ångra sig och föra tillbaka alla. Samtidigt känns det osannolikt så det blir väl någon superkamp med hjälp av nya förmågor (läs Captain Marvel) som de vinner. Men jag vill inte spekulera för mycket heller – så att jag inte får förväntningar som inte kan infrias…

    Jag känner att vi måste prata om Loki. Jag är orolig för detta. Jag är inte orolig för Spider-Man och de andra, kanske lite för Gamora. Men Loki. Tänk så får vi aldrig uppleva Lokis svek och vändningar igen – denne missförstådde och egentligen innerst inne goda bror till Thor. Ångesten!

    Att titta på en Marvel-film är som en drog. Man vill bara se mer och mer. Så självklart är jag pepp på ett Marvel-projekt!

  • Film,  Lovisa

    Avengers: Infinity War

    Avengers: Infinity War (IMDb)

    Nu är den äntligen sedd – Avengers: Infinity War. Det har varit en lång resa hit och men spännande sådan. Jag är tidvis helt förundrad över att Marvel har lyckats med att skapa det som de har gjort. För det har gjort det på ett fantastiskt bra sätt!

    Efter att ha sett Black Panther tidigare i våras så blev jag otroligt inspirerad att se om att Marvel-filmerna. Så det gjorde jag, och det gjorde mig bara mer pepp på att se den här filmen. De har byggt upp storyn och relationer mellan karaktärer på ett väldigt bra sätt i de tidigare filmerna för att den här filmen ska vara episk. Och det tycker jag att de lyckas med.

    Första gången man såg den, ja jag har sett den flera gånger redan, så satt man och var superfokuserad för man ville verkligen inte missa något viktigt. Man var ju fundersam över hur de skulle lyckas knyta ihop alla karaktärer i den här filmen. Men jag tycker att de har lagt upp filmen på ett bra/logiskt sätt så att det finns ett flyt genom hela filmen. Vi har dessutom med alla de små detaljegenskaperna hos karaktärerna/grupperna som vi vill se och så som vi har lärt känna dem över åren.

    Sedan tycker jag om de superhjälte-filmer som faktiskt har någon typ av koppling till dagens samhälle, vilket exempelvis Civil War hade (och Civil War är typ min favorit!), men jag upplever inte riktigt att den här filmen har det. Utan det blir mest ett intergalaktiskt krig. De börjar lite komma in på den typen av tankar som jag vill ha mer av när vi får veta varför Thanos gör allt det här. Jag hade kanske gärna sett att de lyftes fram lite mer.

    Annars, grymt bra film. Här kommer massa relevanta adjektiv: Rolig, sorglig, underhållande, episk, kreativ, spännande, och helt enkelt bara sjukt bra! Det är nästan så att man vill se den igen. På bio. Nu. Direkt.

    Så för att lämna över ordet till Nördsyster #1, så har du här några samtalspunkter:

    • Det faktum att Marvel lät skurken vinna! Wohoo! Eller wohoo.
    • Specifika karaktärers död!
    • Vad vi vill se framöver?!
    • Och hur du ställer dig till att göra ett Marvel-projekt

    //Lovisa

  • Böcker,  Emelie

    Tragedin att Lovisa inte läst Oathbringer

    Jag måste dela med mig av det här. Oathbringer (del 3 i Stormlight Archive) av Brandon Sanderson publicerades den 16 november 2017. Snart sex månader senare har Lovisa fortfarande inte läst den. Vad innebär detta i praktiken? Jo, att jag inte haft någon att diskutera innehållet med. Stormlight Archive behöver diskuteras – nästan en livsnödvändighet skulle jag vilja säga. Så påverkansarbetet att få Lovisa att läsa, eller i alla fall lyssna, på Oathbringer är ständigt pågående.

    Min tanke är att det räcker med att få upp den högst på hennes priolista så att hon bara öppnar boken, sen löser sig resten. Beroendeframkallande och sträckläsning är bara förnamnet.

    Spanar i hennes bokhylla och inser att hon nog inte ens äger boken. Kanske får bli min första åtgärdspunkt!

  • Emelie,  Nördigt

    Välkommen till Nördsystrar

    Nördsystrar är en blogg där vi får utlopp för all nördighet i våra liv. Filmer, TV-serier, böcker och alla annat som kan kännetecknas som nördigt! Tiden får utvisa vad vi faktiskt kommer göra med den här bloggen. Just nu är den mest ytterligare en plats för oss att fördjupa oss mer i nördighetens värld.

    Välkommen!