• Böcker,  Emelie

    The Great Hunt (WOT #02) – Robert Jordan

    Då har vi kommit till The Great Hunt som är bok 2 i fantasyserien The Wheel of Time av Robert Jordan. Vid det här laget var jag betydligt mer peppad än jag var när jag startade första boken, framförallt eftersom jag inte läst boken tidigare så jag hade ingen koll på vart storyn skulle ta vägen. Generellt så tycker jag att den här boken är betydligt bättre än The Eye of the World, även om vissa av de problem jag upplevde i första boken finns i den här också. Jag vill passa på att varna för spoilers (om man behöver spoilervarna för en bok som är äldre än jag själv?), då jag kommer att prata lite om några saker som händer i boken.

    TEMPOT IGEN

    Tempot i The Great Hunt är bättre än i The Eye of the World, men inte mycket. Vissa delar av boken, framförallt när vi följer Nyneave, Egwene och Elayne, tycker jag är alldeles för långsamma. Det känns också som att det hade gått att minska ner antalet sidor i boken med ganska enkla medel. Bara det här med att det är någon form av jakt som blir en heist som blir en jakt och om igen. Det hade liksom räckt med en jakt för min del. Men generellt så tycker jag ändå att tempot är bättre i The Great Hunt eftersom det som händer helt enkelt är mer intressant.

    KARAKTÄRERNA

    Tidigt i boken så delas gruppen vi fick följa i The Eye of the World upp i två. Nyneave, Egwene, Moiraine och Lan ska till Vita tornet med Aei Sedaierna och Rand, Mat, Perrin och Loial ger sig ut på jakt efter Valeres horn och Mats dolk från Shadar Logoth (jag är fortfarande irriterad över att han tog den). Vi introduceras också för en mängd nya karaktärer, framförallt Aei Sedaier, men också några shienarier som följer med på jakten. Även om jag uppskattar delarna i Vita tornet eftersom vi får lära oss mycket om Aei Sedaierna och magisystemet så tycker jag att karaktärerna vi får följa där är sjukt tråkiga. Det är mycket roligare att läsa delarna med Rand, Mat och Perrin! Vi får även träffa Selene som är väldigt vacker men sjukt skum. Men eftersom hon är vacker så beter sig Rand som en idiot och gör att man blir helt galen på honom. Jag menar, varför inte lyssna på en person som dyker upp på en plats där hon absolut inte borde vara på och följa hennes uppmaningar om att använda saidin som kan leda till att du blir galen och förstör världen? VARFÖR? Hon är ju vacker så hon kan ju inte mena något illa… Pust. Och Mat. Fortfarande en sådan idiot. Ytterligare spoilervarning för slutet på boken: Jag gillade dock att det var Mat som blåste i hornet, inte Rand. Det känns som att det är bra att allt fler personer kommer att bli viktiga för berättelsen snarare än att allt kommer att hänga på Rand i slutändan.

    VÄRLDEN OCH MAGISYSTEMET

    Ojoj här händer det grejer. Om man tyckte att världsbyggandet i The Eye of the World var omfattande så får man tänka om. Vi introduceras till ännu fler platser, kulturer, personer och delar av magisystemet. Det är mycket information att bearbeta och förstå och ännu fler karaktärer att hålla reda på. Jag kan inte påstå att alla bitar har fallit på plats, och jag brukar kunna hålla ganska många saker i huvudet samtidigt. Även om det är lite rörigt för tillfället så uppskattar jag det. Det här känns som definitionen av epic fantasy och det är ett sjukt ambitiöst världsbyggande som Robert Jordan har gett sig på. Jag menar, vi får träffa folk från massa olika kulturer och länder; Aei Sedai, Cairhien, aiel, Seanchan, steddings osv. Och det känns som att allt är relevant för den övergripande storyn så man behöver anstränga sig för att förstå och göra alla kopplingar.

    Sedan dyker också konceptet portalstenar upp, vilket känns väldigt sci-fi. Jag tycker det är lite spännande att man lägger in portalstenarna eftersom vi ju redan har att sätt att “färdas snabbt” i och med Vägarna, men portalstenarna fyller såklart andra funktioner också. Inte minst genom att introducera Selene. Jag är också tacksam över att portalstenarna finns med eftersom vi fick kapitlet What Might Be på grund av dem. Mer om det nedan.

    KAPITEL 37

    Jag kände att jag faktiskt behövde prata lite om kapitel 37 – What Might Be, för det överraskade och fångade mig totalt. Alltså, var kom detta ifrån? Istället för att bara misslyckas med att transportera gruppen från plats A till plats B (som jag trodde skulle hända) lyckas Rand istället föra gruppen genom alla möjliga världar, och visa dem hur deras liv hade kunnat se ut om saker varit annorlunda. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag tycker att det är så bra, men det känns inte som att jag har läst något liknande – någonsin! Jag tror att det kommer bli ett sådant kapitel som jag kommer gå tillbaka till och läsa om många gånger för att försöka förstå vad som egentligen hände.

    Sammanfattningsvis så tycker jag att The Great Hunt är en väldigt bra bok, med mer av allt man vill och kan förvänta sig av en fantasybok. Jag uppskattar verkligen världsbyggandet även om det är så omfattande att det fortfarande är lite rörigt. Rating är 4/5 stjärnor – men helt klart bättre än The Eye of the World.

  • Emelie,  TV

    RE: Cursed s. 1

    Ja, alltså vad ska man säga om detta? Jag har vid skrivande stund gjort tre försök att ta mig igenom Cursed och har inte ens varit i närheten av att lyckas. De två första gångerna tog det stopp på första avsnittet men tredje gången kom jag faktiskt lite längre. Sedan tog jag en kort paus och tänkte, nu kan det inte vara så långt kvar – jag härdar. Det kändes som att det hade gått evigheter. Men nej, jag var tre avsnitt in. Då gav jag upp och har inga planer på att försöka igen.

    Cursed s. 1 är bland det sämsta jag sett. Det har säkert med mina förväntningar att göra. Det kändes som ett bra koncept med helt ok skådespelare, men jag köper det bara inte. Dåligt manus och dåligt genomförande. Och vi ska inte prata om kläderna de har på sig. Och hur cringe många av skådespelarinsatserna är. Nej, det här var inte alls vad jag ville ha. Nu känns det som att jag borde säga något positivt för att förmildra men jag orkar inte ens lägga tid på att komma på något. Så jag föreslår att vi lägger Cursed bakom oss och går vidare med livet!

  • Lovisa,  TV

    Cursed s.1

    Jag var taggad. Du var taggad. Vi var taggade inför detta. Men det gick inte riktigt som vi hade tänkte.

    Du försökte och gav upp. Första gången 5minuter in i första avsnittet. Sedan försökte du igen och såg typ lika mycket igen. Sedan hade vi ett långt samtal om vad fantasy är och hur Cursed inte lever upp till detta. Då bestämde jag mig för att se serien för att avgöra om den bara var dålig i början eller om den skulle vara dålig hela vägen igenom.

    Premisserna för serien är bra. Grundidén för serien är spännande och skulle kunna bli intressant. Jag som är comics-läsare vet ju att Frank Miller kan producera välskapta saker(typ Batman-comics). Så möjligheterna finns för en intressant story här.

    Jag upplever att det första avsnittet i serien är det sämsta. Vilket gör det svårt för vissa som ger upp efter 5minuter att komma in i serien. Jag förväntade mig en “mature”-serie som riktar sig till vuxna, och det är en 16års rekommendation på serien. Men som vi redan diskuterat känns den här serien som en high school-serien riktade till tonåringar. Jag skulle sätta den i samma nivå som The Chilling Adventures of Sabrina exempelvis. I de första avsnitten är det rätt tydligt, i de senare avsnitten blir det lite mer “mature”-scener med våld och annat men inte så pass mycket eller genomgående som man hade velat se.

    Förutom att den är lite löjlig, så finns det en del andra problem. Typ: skådespelarinsatser, manusskrivande, vissa övergångar i filmningen som av någon anledning var animerade, och brist på världsbyggande/mytologiskapande. Jag vet knappt vad jag ska säga om det. Det var bara illa på många olika sätt.

    Så nej, detta är väl inget som har gett mig särskilt mycket och inget som är direkt nödvändigt att se!

  • Böcker,  Emelie

    The Eye of the World (WOT #01) – Robert Jordan

    Då var vi äntligen här, vid första avrapporteringen i mitt sommarprojekt. The Eye of the World är den första boken i fantasyserien The Wheel of Time av Robert Jordan. Jag kommer mer att fokusera på mina tankar om böckerna och hur projektet framskrider snarare än att sammanfatta handlingen i boken. Sådana sammanfattningar har många andra gjort många gånger bättre, se t ex. här: https://library.tarvalon.net/index.php?title=The_Eye_of_the_World_(Brief_Plot_Summary) Sidan är för övrigt väldigt bra när man vill fräscha upp minnet eller fokuserar på något annat så man råkar missa några minuter av ljudboken. Än så länge har det faktiskt fungerat utmärkt att lyssna på ljudbok på svenska. Uppläsaren läser långsamt så jag har kört på dubbla hastigheten (effektivitet liksom), det är betydligt mer smärtfritt än jag trodde att lyssna på boken istället för att läsa. Men nu vidare till mina tankar!

    INTRODUKTION TILL VÄRLDEN

    Jag måste säga att The Eye of the World är en otroligt bra introduktion till den här världen och till huvudkaraktärerna. På relativt få antal sidor lyckas Robert Jordan etablera en bra grund för läsarne att stå på. Tillräcklig information för att jag ska bli intresserad men inte så utförlig att jag förstår allt som händer, vilket såklart innebär att jag vill lära mig mer. Ett bra och logiskt magisystem i en välutvecklad fantasyvärld är typ den bästa som finns i min mening, och efter att jag har tagit mig igenom första boken är det tydligt att det finns stor potential för detta i The Wheel of Time. Jag vågar inte säga att det lever upp till förväntningarna (än), men det finns helt klart potential.

    SAGAN OM RINGEN?

    Att inte nämna likheten till Sagan om Ringen skulle kännas konstigt. Ärligt talat så känns stora delar av The Eye of the World som Sagan om Ringen fast med nya namn på karaktärerna och lite mindre justeringar. Efter att ha gjort lite research så har jag förstått att det i princip var det som krävdes för att få en fantasybok publicerad på den tiden, så jag tänker inte hänga upp mig allt för mycket på detta. Men det är något som är bra att vara medveten om så att man inte blir alltför besviken. Jag tycker faktiskt att storyn blir mer originell mot slutet. Så jag har förhoppningar om att det blir bättre i de kommande tretton böckerna…

    KARAKTÄRERNA

    Vi måste också prata lite om karaktärerna. Vi får följa och träffa en relativt stor mängd karaktärer redan i den första boken, men det är ändå stort fokus på Rand. Till en början får vi följa alla karaktärerna samtidigt som grupp, men en bit in i boken väljer Robert Jordan att splittra på sällskapet, vilket jag tycker är ett oerhört smart drag. Det gör att vi får utrymme att lära känna karaktärerna lite mer och att vi också får se lite spännande kombinationer av karaktärer som jag annars inte hade reflekterat över. Det gör på något sätt storyn mer realistisk att vi får se relationer mellan fler personer än bara Rand och alla andra. Delarna med Perrin och Egwene är faktiskt några av mina favoritavsnitt i hela boken, och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi ens skulle få några scener mellan dem från början. Så det tackar jag för!

    I övrigt så måste jag säga att jag ogillar de flesta av karaktärerna, alltså inte ogillar som att de är dåligt skrivna, utan att de bara är så himla irriterande. Kan Nyneave tagga ner lite och sluta rycka i sin fläta? Varför MÅSTE Mat alltid vara en sådan idiot? Undantaget är Loial. Han är fantastisk från första början, definitivt en favoritkaraktär! Vill också passa på att tacka uppläsaren för Loials dialekt. Tack! Jag blir glad varje gång jag hör den.

    När det finns så många böcker så tänker jag också att det finns stort utrymme för karaktärerna att utvecklas. Förhoppningsvis kommer min åsikt om många av karaktärerna att ändras så jag tänker att det kunde vara kul att följa vad jag tänker om de olika karaktärerna genom böckerna. Ungefär så här är läget just nu:

    TEMPOT LÅNGSAMT EMELLANÅT

    Mitt största problem med den här boken är tempot. Vissa delar i boken är plågsamt långsamma och det känns som att det inte händer någonting alls. När vi väl kommer till uppgörelsen i slutet så är det dessutom verkligen precis i slutet. Personligen hade jag uppskattat lite mer fokus på uppgörelsen och efterspel istället för att få en beskrivning av vistelser på varenda värdshus mellan Whitebridge och Caemlyn. Det känns som att boken hade kunnat vara typ 100-200 sidor kortare och precis lika bra! Sedan har vi det här med de otroligt utförliga beskrivningarna av personer, platser och allt där emellan. Jag menar, jag uppskattar ambitiöst världsbyggande men jag är inte så intresserad att jag vill veta exakt vilket material olika karaktärers kläder består av och vad det innebär.

    Sammanfattningsvis så tycker jag att det här var en väldigt bra första bok i en fantasyserie med ytterligare tretton böcker, där vi får lära känna världen, karaktärerna och magisystemet på ett bra sätt. 4/5 stjärnor!

  • Böcker,  Lovisa

    Outlander #7: Som ett eko – Diana Gabaldon

    Då så var även bok nummer 7 i serien utläst! Whoop whoop! Bra jobbat Lovisa!

    Jag måste ändå säga att jag tyckte att den här boken var snäppet bättre än den föregående boken. Den föregående boken, Snö och aska, var ganska tråkig. Jag kände att jag inte direkt var intresserad av händelserna/ämnena som tog upp och det blev allt för stort fokus på personerna och deras liv och inte så mycket på de historiska händelserna eller att fördjupa olika ämnesområden. Den här boken gör det lite bättre. Det är väldigt positivt. Vi befinner oss fortfarande i självständighetsförklaringstiderna i USA och allt vad det innebär.

    Den här boken vidgar dessutom perspektiven lite, så att vi även utöver Claire/Jaime, Bree/Roger, även får följa John Grey och William bland annat. Detta tänker jag utvecklade historien lite, jag började fundera över vilka anledningar det fanns till att även inkludera deras perspektiv, och vad det eventuellt kommer att leda till i fortsättningen. Oavsett kommer det att vidga berättelsen lite så att olika perspektiv lyfts fram. Det väckte lite tankar hos mig om berättelsen vilket är positivt. Samtidigt finns det ett problem med detta, och det är att vi tappar lite av den historiska fakta/relevansen/kopplingarna. Claire/Bree och Roger har kunskap om historiska händelser och kan förklara dessa, men det kan inte de andra så att det blir relevant för oss som läser ur ett historiskt perspektiv. Och då är vi tillbaka i att det blir allt mer fokus på personer och deras liv snarare än historiska händelser och ämnen. Det gillar jag inte.

    Även om jag gillar iden med Outlander och för det mesta gillar jag utförandet, så blir det här lite för långt och utdraget. Jag hade velat se mer handling, eller en tydligare poäng/budskap där texten ska förmedla något. Jag saknar lite poäng med att läsa det här just nu.

    Sammanfattningsvis, snäppet bättre än den föregående!

    Nu, sista publicerade boken i serien: Skugga av svek!

  • Böcker,  Emelie

    RE: Skuggkysst

    Det är egentligen ganska oförklarligt att tycka att Skuggkysst är bland det bästa man någonsin har läst. Men det är något med bok #3 i VA som bara stämmer. Den är verkligen på en helt annan nivå än de andra böckerna i serien. Visst, det finns tillfällen i de andra böckerna som också är precis lika bra, men som jag kommer ihåg det är hela bok #3 fantastisk rakt igenom. Den börjar bra och avslutar ännu bättre. Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör boken så bra. Allt typ. Karaktärerna, världen, handlingen, vändningen! Man kan liksom inte sluta läsa. Den klarar sig definitivt genom 5-årstestet!

    Jag blir för övrigt väldigt pepp på att läsa boken igen. Tack! Jag har ju inte alls redan fullt upp med annan läsning… Fast å andra sidan kanske det är värt att ägna 4 timmar till att sträckläsa boken så att jag kan gå vidare med livet? Risken är dock stor att jag fastnar totalt och vill läsa om hela Vampire Academy.

    Kanske lite VA-fanfiction istället?

  • Comics,  Lovisa

    Brian Michael Bendis x2

    The Man Of Steel

    Den här volymen har varit på TBR-listan ett ganska bra tag. Jag gillade tanken på att Bendis skulle skriva för DC, då han skrivit MASSOR för Marvel tidigare, och försöka komma med en egen sammanhållande story(som är fristående från de löpande comics:en som publiceras varje vecka/månad). Jag har inte alls läst mycket Superman, vilket helt klart är något som jag borde göra, och det kändes som att detta kunde bli en bra öppning för ett Superman-intresse.

    Jag tycker att boken helt klart lyckas med att skapa ett intresse för att lära sig mer om Superman. Den är intressant och underhållande, den känns välberättad på något sätt. Det finns en tydlig sammanhängande story som funkar. Dock saknar jag kontext/sammanhang i en större skala. Jag förstår att det är svårt och tar lång tid att skapa något som Morrison gjorde med sin Batman-serie, men det blir så fruktansvärt bra när man gör det så stort! Jag tror att Bendis har den förmågan att skapa något större/mer episkt men han får inte riktigt det utrymmet här.

    Det som är i den här berättelsen är helt okej och funkar som det är, men det blir inte direkt massivt-revolutionerande. Jag hade gärna läst mer Superman av Bendis där han fåt större utrymme att skapa något större!

    Batman: Universe

    Precis som med The Man of Steel-volymen levererar Bendis en spännande berättelse på ett välskrivet sätt, men återigen hade jag velat se ett större sammanhang och större implikationer av detta. Det är mycket möjligt att jag inte ser dessa eller har kunskap om dem, men det hade varit fint om det fanns. Jag fattar också grejen att de i sådana här volymer inte skriver en hel serie som ska sträcka sig över flera volymer, men det hade varit trevligt med Bendis berättande och skapande i ett större sammanhang inom DC. Det tror jag hade blivit riktigt bra!

    Detta var bra att börja med så här när man inte läst så mycket DC Comics det senaste. Det ska bli ändring på det nu känner jag! ✌️

    Ps. tydligen finns det Superman comics som fortsätter på boken ovan. Bendis tog över skrivandet i huvudserien efter den här boken! Så det ska jag nu då också läsa!

  • Böcker,  Lovisa

    RE: Sommarprojekten

    Du är härmed önskad lycka till med ditt läsprojekt för sommaren!

    När detta skriva är vi visserligen en ganska bra bit genom projektet redan som det är, och ja, jag skriver vi, då jag upplever att jag inkluderas ganska genomgående i ångesten över det projekt detta faktiskt är.

    Oavsett vad du i sluändan kommer att tycka om serien och de olika böckerna, har projektläsandet redan nu resulterat i MÅNGA diskussioner om vad fantasyböcker är och hur de borde vara. Här är det väl lägligt att bara skriva namnet: Brandon Sanderson. Mer behövs knappt. Du kan säkerligen inkludera delar av dessa diskussioner i kommande inlägg om böckerna.

    Jag känner mig själv ganska nöjd med att jag snart är klar med mitt egna sommarprojekt att läsa klart alla Outlander-böckerna. Samtidigt ger ju ett slut möjligheten att påbörja nya projekt. Det finns många som skulle behöva genomföras. Ångest.

  • Böcker,  Lovisa

    Outlander #6: Snö och aska – Diana Gabaldon

    Ca 58h ljudbok avklarad. Tyvärr fick det bli den svenska versionen den här gången då Storytel lägligt nog tagit bort just bok nummer 6 i serien! Men det funkade bra även med den svenska faktiskt!

    Överlag gillar jag Outlander! Jag tycker det är en bokserie som verkligen innefattar allt och Gabaldon lyckas paketera det med bra karaktärer och även bra grundidé! På något sätt är det ju det här man vill ha! Man vill ha en bok som innehåller det mesta och som kanske inte bara passar inom en typisk genre utan som är mer!

    Tyvärr kände jag väl under läsningen av den hör boken att det blev ganska segt. Det blev mycket fokus på karaktärerna och att berätta typ allt om deras liv istället för fokus på en större handling. Vi befinner oss i USA kring frihetskriget och självständighetsförklaringen. Så ämnesmässigt får vi lära oss lite om det och hur olika grupper förhåller sig till självständighet i staterna. Boken handlar även en hel del om religion. Även om detta kan vara intressant så upplevde jag att det inte riktigt gick fram och jag fastnade inte riktigt för det.

    Det jag märkte nu var ju även att de i tv-serien verkar ha sammanfattat delar av både den här och den föregående boken i den senaste säsongen(säsong 5). Detta resulterade i att jag visste att vissa saker skulle hända och var inte så överraskad. Detta har nu då lett till att jag även måste ta mig an bok 7 + 8 innan nästa säsong av Outlander kommer på tv. Så det är bara att köra på!

  • Böcker,  Emelie

    Projekt: The Wheel of Time

    “Tidens Hjul vrider sig. Åldrar kommer och åldrar går, och de efterlämnar minnen som blir legender. Legenderna bleknar till myter, och till och med myten är sedan länge glömd när den ålder som var dess upphov återkommer. I en ålder, av somliga kallad Tredje Åldern, en ålder som ännu skulle komma och en som sedan länge var förbi, uppstod en vind. Vinden var ingen början. Det finns varken början eller slut när Tidens Hjul vrider sig, men det var en början.”

    Orden som inleder första boken i The Wheel of Time av Robert Jordan får också inleda mitt projekt att ta mig igenom samtliga fjorton böcker i serien. När man pratar om klassiker inom fantasygenren så är Sagan om ringen det första man tänker på. The Wheel of Time av Robert Jordan är sannolikt det andra eller tredje. Jag har länge tänkt att jag ska ta mig igenom serien, men det är bara SÅ MÅNGA BÖCKER. Och varje bok är lång (600-1 100 sidor) och har många olika karaktärer (ca 2 000) varav typ 20 anses vara huvudkaraktärer. Pust. Jag är ganska rutinerad när det gäller fantasy, men det här känns lite i överkant.

    Om jag ska vara helt ärlig så blir detta mitt andra försök att ta mig igenom The Wheel of Time. Vid förra försöket tog jag mig igenom bok nr. 1 men sedan tog det stopp. Nu känner jag dock att det är dags att pröva igen. Dels för att jag vill läsa böckerna innan TV-serien släpps och dels för att jag, precis som alla andra, inte har så mycket annat planerat denna sommar. Varför inte ägna tiden åt The Wheel of Time och känna att jag faktiskt åstadkommit något?

    För att jag ska lyckas fullfölja projektet denna gång har jag några strategier:

    • Ljudbok – Jag ska lyssna för att kunna ta mig framåt så snabbt som möjligt när jag inte orkar läsa. Tiden är min fiende.
    • Research – Jag har läst på om serien och är mentalt förberedd på vad som komma skall (alltså inte spoilers om handlingen utan mer om kritik och problem). Härda genom bok 7-10.
    • Fokusera på belöningen att läsa något av Brandon Sanderson – Motiveringen till att ta mig igenom The Wheel of Time är till stor del att jag vill läsa allt som Brandon Sanderson någonsin skrivit. Förhoppningsvis är tanken på bok 12-14 tillräckligt för att inte sluta innan dess.

    Min plan är att framöver göra ett inlägg per bok. Dokumentera mitt projekt, vad jag tänker om The Wheel of Time och berätta hur mina strategier fungerar. Hela upplevelsen sparad för eftervärlden.

    Så härmed förklarar jag projektet att ta mig igenom The Wheel of Time påbörjat! Nördsyster #2 – Önska mig lycka till.