• Lovisa,  TV

    Avatar The Last Airbender #1

    Water. Earth. Fire. Air.

    Long ago, the four nations lived together in harmony. Then everything changed when the fire nation attacked. Only the Avatar, master of all four elements, could stop them, but when the world needed him most, he vanished. A hundered years passed and my brother and I discovered the new Avarar, an airbender named Aang, and although his airbending skills are great, he has a lot to learn before he´s ready to save anyone. But I believe Aang can save the world.

    Så här inleds en av de mest episka serierna som finns. Vi ska med ett par inlägg försöka förklara varför Avatar The Last Airbender är så episk som den är. Först måste vi börja med bakgrundsfakta och premisserna.

    När vi pratar om Avatar The Last Airbender menar vi den animerade serien vid samma namn. Absolut INTE live-action filmen med samma namn. Serien kom först. Jag har inte tillåtits av Nördsyster #1 att se filmen för att den är så pass dålig. Detta är säkerligen ett råd som bör anammas av andra med. Första avsnittet i serien släpptes i alla fall år 2005, och imponerande nog ligger serien fortfarande på topplistan över bästa tv-serier på imdb, med en rating på 9,2. Bara det faktumet borde göra att alla redan har sett serien. Detta är alltså i nivå med Game of Thrones och The Sopranos.

    Därtill finns det en spännande grund för serien. Vi har den här världen som är i krig, där Eld-nationen har tagit över världen i stort sett, och även hela grejen med Avataren och elementen och balansen mellan dessa  gör att det finns en bra grund för serien. Sedan är detta kanske inte det bästa med serien men det skapar en grund som ger stora möjligheter för serien att göra ganska mycket olika saker inom serien. Det ger lagom mycket inramning och premisser för serien som de sedan kan bygga vidare på.

    Men grunden är att vi har fyra olika nationer – de fyra elementen. Varinom vissa människor har förmågan att utföra “bending” Alltså, förmåga att styra/kontrollera elementen på olika sätt. Avataren, Aang, har förmågan att styra alla fyra elementen. Han uppgift är att lära sig alla elementen, och även att då skapa harmoni/balans i världen. I serien följer vi Aang och han vänner när de reser runt i de olika nationerna för att Aang ska lära sig kontrollera alla elementen men också “besegra” Eld-nationen som är i krig med de andra nationerna.

    Serien är uppdelad i tre säsonger. 1: Water, 2: Earth, 3: Fire, och varje säsong består av ungefär 22 avsnitt. Varje avsnitt är ca 20minuter långt. Det är alltså en ganska snabbkollad serie egentligen.

    Sammanfattningsvis, detta är en riktigt bra animerad tv-serie som ligger på absoluta topplistan över bästa tv-serier, och bör därför ses av alla. Den har en bra grund med premisserna med hela mytologin kring Avataren och elementen, och även med den rådande kontexten(konflikten med Eld-nationen). Det är en relativt kort serie som går ganska snabbt att se men den ger ändå så mycket!

    I nästa inlägg ligger fokus på karaktärerna!

  • Böcker,  Lovisa

    Projekt: Re-read av The Mortal Instuments

    Nu så är vi igång här med bloggen. Här startar vi också upp med det första projektet här på bloggen, nämligen om omläsning(läs lyssning) av Cassandra Clare böckerna i The Mortal Instruments, och framåt (tänker jag mig).

    Jag fick den senaste boken i The Dark Artifices i julklapp i vintras, men känner att jag inte riktigt är så uppdaterad kring den här fortsättningen. Därför är en omläsning helt rätt!

    I det här inlägget kommer jag att kontinuerligt att uppdatera hur det går och vad jag tänker om böckerna när jag lyssnat klart på dem. På så sätt får vi även en fin samlingssida om alla TMI-böckerna. Första boken är färdiglyssnad och klar, så här kommer en kommentar redan nu…

     

    City of Bones

    Ja, vad ska man säga. Det första jag tänker på är just hur mycket Brandon Sanderson har förstört våra liv. För när vi väl har lärt oss hur fantastiskt bra man kan göra fantasy-världar, då bleknar mycket av det man tidigare tyckte om i jämförelse. Men jag försöker bara se det för vad det är och då är det en helt okej bok att läsa.

    Den här första boken kommer jag ihåg väldigt väl. Jag har koll på de stora händelserna men det var ändå ganska länge sedan jag läste boken som helhet. Det är kul att läsa om den för man tänker nya tankar och lägger märke till saker som man inte riktigt kanske tänkt på tidigare/kommer ihåg. Så på det sättet är det ändå lite trevligt att läsa om boken.

    Något jag har tänkt på mycket sedan jag kollade lite på tv-serien Shadowhunters är hur The New York Institute är. I tv-serien är det massor av folk där hela tiden och superteknologiskt. Men när jag tänker mig Institutet så ser jag det som ödelagt, gammalt och lite smått ruttet. Typ. Jag vet inte varför jag ser det som smått ruttet men enligt böckerna är ju The Lightwoods utstötta från The Shadowhunter community. Ingen vill ha kontakt med dem, men varför är det då fullt av människor i Institutet i tv-serien. Högst oklart. Jag gillar att det är öde. För det ger ju makten till karaktärerna. De bestämmer och är duktiga på det de gör.

    Även om det inte är den mest fantastiska fantasy-serien så är den ändå bra. Det är ändå ett gediget arbete som ligger bakom böckerna och världsbyggandet. Man fastnar ju i det när man läser. Alla familjerna, runorna, the codex, historien och allt. Det är spännande, och bra!

    Ja, där har vi lite tankar kring första boken. Har redan påbörjat City of Ashes så förhoppningsvis kommer även en review på den inom en snar framtid!

     

    City of Ashes

    Andra boken klar!

    Alltså, man fastnar ju för det så otroligt lätt nu när man väl ger sig in på det igen. Vilket är väldigt kul. Tror jag lyssnade typ 5-6h idag på den här boken för det är så bra.

    Det jag har tänkt mycket på när jag läst den här boken är just strukturen på när saker och ting introduceras. Det roliga med långa omfattande bokserier är just att man kan bygga upp världen över tid. Jag tycker ändå att det är en väldigt bra avvägning mellan att introducera nya delar av världen och att berätta berättelsen. Så det är lagom mycket nytt och lagom mycket gammalt. På så sätt hänger man med väldigt bra samtidigt som man fördjupar sig inom den här världen.

    Är superpeppad på City of Glass nu, ska börja lyssna på den direkt!

     

     

    City of Glass

    Den här var faktiskt lite kul att läsa om för jag kommer inte alls ihåg lika mycket som från de två första böckerna.

    Härefter följer spoilers:

    Det som jag kände att jag inte riktigt kom ihåg inför den här boken var just vad som sas och gjordes kring hela grejen med Sebastian/Jonathan. Hans historia och allt med uppväxten med Valentine och hur kan kom att bli. Det är lika förvirrande för läsaren som det är är karaktärerna det här alltså! Men nu har jag fräschat upp det i mitt minne.

    Något som jag reagerade lite över när jag läste den här var hur obetydlig Max’s död kändes. Alltså, självklart det är hemskt och allt, och man dör ju lite, men jag tycker att det hade kunnat byggas upp mer över böckerna som leder fram till detta. Sedan känns det som att de väldigt snabbt lämnar det och gå vidare typ. Så upplevde jag iallafall det hela när jag lyssnade på boken – och det tar tidsmässigt längre tid än att läsa boken. För man tänker ju att något sådant borde ha effekter och konsekvenser för karaktärerna.

    Spoiler slut.

    Då var vi halvvägs genom The Mortal Instruments, härnäst kommer City of Fallen Angels och härifrån kommer jag helt enkelt inte ihåg lika mycket specifikt som från de tre första böckerna. Ettan och tvåan kommer jag ihåg nästan scen för scen, också ganska mycket från trean, men jag kan knappt säga vad fyran kommer att handla om. Tror att det har lite mer med vampyrerna att göra men högst oklart. Har dock fina minnen av att jag fraktade den här boken från Sverige till Salamanca när Nördsyster #1 läste spanska där! Det var sååååå många år sedan!

    Next up, City of Fallen Angels!

     

    City of Fallen Angels

    Min generella uppfattning om att den här boken skulle utspela sig mer i New York och handla mer om Vampyrerna stämde ju gansk

    a väl. Nu skrivs det här ganska många dagar efter att jag läste ut den här boken, men upplever att den är ganska icke-minnesvärd. De bråkar mycket och på något sätt försöker man väl visa på vart alla karaktärer är nu efter händelserna i City of Glass. Samtidigt som man bygger upp inför de kommande böckerna.

    Verkligen en mellan bok. Bra att det typ är den kortaste boken av alla i serien. Självklart gillar vi världsbyggande, men det måste fortfarande vara spännande och ett driv framåt. Okej, men inte jättebra!

    Nästa bok i serien blir om ett tag – efter att semesterläsningen är klar!