• Böcker,  Emelie

    RE: RE: The Eye of the World (WOT #01) – Robert Jordan

    Ja du, varför är ett cykliskt tankesätt återkommande i fantasy? För det första så vet jag inte om det är så. Jag kan komma på två bra exempel; The Wheel of Time och Stormlight Archive. Men det finns ju också många fantsyböcker som jag inte har läst. Men jag tänker att anledningen till att man vill inkorporera nya och flera olika tankesätt skulle kunna vara att man vill göra något annorlunda. Att det på något sätt bidrar till fantasyelementet att även tidssynen är annorlunda mot normen i västvärlden idag. Att man får en mer intressant värld att jobba vidare med och som därför kan lyda under andra regler än om man har kört på en linjär tidssyn.

    Jag tänker också att Robert Jordan har hämtat inspiration från många olika kulturer och religioner för att bredda världsbyggandet. Eftersom vi träffar på människor från olika platser i böckerna så behöver de ju också ha olika seder, annars skulle det inte vara realistiskt, och inte lika nördigt.

    Det är inte en enkel uppgift att kortfattat bara sammanfatta magisystemet i The Wheel of Time, men jag gör ett försök. Till att börja med så tänker jag att det egentligen finns massa olika magisystem i serien, men jag tänker att vi fokuserar på den typ av magi som Rand och Aei Sedaierna använder sig av. Och jag kan inte bara säga allt för det är en del av upplevelsen att ta sig igenom böckerna och lära sig på vägen. Med det sagt så tänker jag så här: Vi har “The One Power” som är grunden till allt. Den består av två delar; saidin och saidar. Män kan bara använda saidin och kvinnor kan bara använda saidar. Sedan har vi dessutom fem olika element av kraften; eld, luft, vatten, jord och ande. Dessa används i olika kombinationer för att skapa vävar som resulterar i olika saker, som att läka sår, hålla fast människor i luften eller döda dem. Genom historien har män och kvinnor använt kraften tillsammans för att skapa massa bra grejer. MEN, sedan förpestade Den Mörke saidin vilket innebär att alla män som kan använda kraften förr eller senare blir galna. Alla män som kan bruka kraften letas därför upp av Aei Sedaier och “stillas” så att de inte kan göra så mycket skada. Inte ett helt optimalt läge för Rand helt enkelt!

    Att läsa om ett bra magisystem är alltid roligt och speciellt när det finns en logik så att man själv kan börja lista ut reglerna och vad som går/inte går att göra. Jag tycker man märker ganska tydligt att Brandon Sanderson har inspirerats av The Wheel of Time när man läser om hans magisystem. Eller vad säger du Nördsyster #2? Fast Brandon Sanderson är såklart mycket bättre på att hitta magisystem som både är intressanta men också så enkla att kommunicera och förstå!

  • Böcker,  Emelie

    The Eye of the World (WOT #01) – Robert Jordan

    Då var vi äntligen här, vid första avrapporteringen i mitt sommarprojekt. The Eye of the World är den första boken i fantasyserien The Wheel of Time av Robert Jordan. Jag kommer mer att fokusera på mina tankar om böckerna och hur projektet framskrider snarare än att sammanfatta handlingen i boken. Sådana sammanfattningar har många andra gjort många gånger bättre, se t ex. här: https://library.tarvalon.net/index.php?title=The_Eye_of_the_World_(Brief_Plot_Summary) Sidan är för övrigt väldigt bra när man vill fräscha upp minnet eller fokuserar på något annat så man råkar missa några minuter av ljudboken. Än så länge har det faktiskt fungerat utmärkt att lyssna på ljudbok på svenska. Uppläsaren läser långsamt så jag har kört på dubbla hastigheten (effektivitet liksom), det är betydligt mer smärtfritt än jag trodde att lyssna på boken istället för att läsa. Men nu vidare till mina tankar!

    INTRODUKTION TILL VÄRLDEN

    Jag måste säga att The Eye of the World är en otroligt bra introduktion till den här världen och till huvudkaraktärerna. På relativt få antal sidor lyckas Robert Jordan etablera en bra grund för läsarne att stå på. Tillräcklig information för att jag ska bli intresserad men inte så utförlig att jag förstår allt som händer, vilket såklart innebär att jag vill lära mig mer. Ett bra och logiskt magisystem i en välutvecklad fantasyvärld är typ den bästa som finns i min mening, och efter att jag har tagit mig igenom första boken är det tydligt att det finns stor potential för detta i The Wheel of Time. Jag vågar inte säga att det lever upp till förväntningarna (än), men det finns helt klart potential.

    SAGAN OM RINGEN?

    Att inte nämna likheten till Sagan om Ringen skulle kännas konstigt. Ärligt talat så känns stora delar av The Eye of the World som Sagan om Ringen fast med nya namn på karaktärerna och lite mindre justeringar. Efter att ha gjort lite research så har jag förstått att det i princip var det som krävdes för att få en fantasybok publicerad på den tiden, så jag tänker inte hänga upp mig allt för mycket på detta. Men det är något som är bra att vara medveten om så att man inte blir alltför besviken. Jag tycker faktiskt att storyn blir mer originell mot slutet. Så jag har förhoppningar om att det blir bättre i de kommande tretton böckerna…

    KARAKTÄRERNA

    Vi måste också prata lite om karaktärerna. Vi får följa och träffa en relativt stor mängd karaktärer redan i den första boken, men det är ändå stort fokus på Rand. Till en början får vi följa alla karaktärerna samtidigt som grupp, men en bit in i boken väljer Robert Jordan att splittra på sällskapet, vilket jag tycker är ett oerhört smart drag. Det gör att vi får utrymme att lära känna karaktärerna lite mer och att vi också får se lite spännande kombinationer av karaktärer som jag annars inte hade reflekterat över. Det gör på något sätt storyn mer realistisk att vi får se relationer mellan fler personer än bara Rand och alla andra. Delarna med Perrin och Egwene är faktiskt några av mina favoritavsnitt i hela boken, och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi ens skulle få några scener mellan dem från början. Så det tackar jag för!

    I övrigt så måste jag säga att jag ogillar de flesta av karaktärerna, alltså inte ogillar som att de är dåligt skrivna, utan att de bara är så himla irriterande. Kan Nyneave tagga ner lite och sluta rycka i sin fläta? Varför MÅSTE Mat alltid vara en sådan idiot? Undantaget är Loial. Han är fantastisk från första början, definitivt en favoritkaraktär! Vill också passa på att tacka uppläsaren för Loials dialekt. Tack! Jag blir glad varje gång jag hör den.

    När det finns så många böcker så tänker jag också att det finns stort utrymme för karaktärerna att utvecklas. Förhoppningsvis kommer min åsikt om många av karaktärerna att ändras så jag tänker att det kunde vara kul att följa vad jag tänker om de olika karaktärerna genom böckerna. Ungefär så här är läget just nu:

    TEMPOT LÅNGSAMT EMELLANÅT

    Mitt största problem med den här boken är tempot. Vissa delar i boken är plågsamt långsamma och det känns som att det inte händer någonting alls. När vi väl kommer till uppgörelsen i slutet så är det dessutom verkligen precis i slutet. Personligen hade jag uppskattat lite mer fokus på uppgörelsen och efterspel istället för att få en beskrivning av vistelser på varenda värdshus mellan Whitebridge och Caemlyn. Det känns som att boken hade kunnat vara typ 100-200 sidor kortare och precis lika bra! Sedan har vi det här med de otroligt utförliga beskrivningarna av personer, platser och allt där emellan. Jag menar, jag uppskattar ambitiöst världsbyggande men jag är inte så intresserad att jag vill veta exakt vilket material olika karaktärers kläder består av och vad det innebär.

    Sammanfattningsvis så tycker jag att det här var en väldigt bra första bok i en fantasyserie med ytterligare tretton böcker, där vi får lära känna världen, karaktärerna och magisystemet på ett bra sätt. 4/5 stjärnor!